Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
The psalm of David when he fled from the face of his son Absalom. Why, O Lord, are they multiplied that afflict me? many are they who rise up against me.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Many say to my soul: There is no salvation for him in his God.
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But thou, O Lord art my protector, my glory, and the lifter up of my head.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
I have cried to the Lord with my voice: and he hath heard me from his holy hill.
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I have slept and taken my rest: and I have risen up, because the Lord hath protected me.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I will not fear thousands of the people, surrounding me: arise, O Lord; save me, O my God.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
For thou hast struck all them who are my adversaries without cause: thou hast broken the teeth of sinners.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Salvation is of the Lord: and thy blessing is upon thy people.
