Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
A Psalm of David. When he fled from the face of his son, Absalom. Lord, why have those who trouble me been multiplied? Many rise up against me.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Many say to my soul, “There is no salvation for him in his God.” (Pause)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But you, Lord, are my supporter, my glory, and the one who raises up my head.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
I have cried out to the Lord with my voice, and he has heard me from his holy mountain. (Pause)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I have slept, and I have been stupefied. But I awakened because the Lord has taken me up.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I will not fear the thousands of people surrounding me. Rise up, Lord. Save me, my God.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
For you have struck all those who oppose me without cause. You have broken the teeth of sinners.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Salvation is of the Lord, and your blessing is upon your people. (Pause)
