Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Een psalm van David, bij zijn vlucht voor zijn zoon Absalom. Jahweh, hoe talrijk zijn mijn belagers, Hoe talrijk, die tegen mij opstaan;
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Hoe velen, die van mij zeggen: Voor hem geen heil bij zijn God!
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Toch zijt Gij, Jahweh, het schild dat mij dekt, Mijn glorie en trots!
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Ik behoef maar tot Jahweh te roepen, Dan verhoort Hij mij van zijn heilige berg.
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Ik leg mij neer, slaap rustig in, Ontwaak, want Jahweh beschut mij.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Zo vrees ik de duizenden niet, Die van alle kant mij omringen.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Sta op dan, Jahweh; Red mij, mijn God! Want Gij slaat al mijn vijanden in het gezicht, Stoot de bozen hun tanden stuk.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Bij U, Jahweh, is redding; Op uw volk rust uw zegen.
