Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
(En Salme af David, da han flygtede for sin søn Absalom.) HERRE, hvor er mine Fjender mange! Mange er de, som rejser sig mod mig,
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
mange, som siger om min Sjæl: "Der er ingen Frelse for ham hos Gud!" (Sela)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Men, HERRE, du er et Skjold for mig, min Ære og den, der løfter mit Hoved.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Jeg råber højlydt til HERREN, han svarer mig fra sit hellige Bjerg. (Sela)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Jeg lagde mig og sov ind, jeg vågned, thi HERREN holder mig oppe.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Jeg frygter ikke Titusinder af Folk, som trindt om lejrer sig mod mig.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Rejs dig, HERRE, frels mig, min Gud, thi alle mine Fjender slog du på Kind, du brød de gudløses Tænder!
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Hos HERREN er Frelsen; din Velsignelse over dit Folk! (Sela)
