Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
En Salme af David, da han flygtede for sin Søn Absalom.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
HERRE, hvor er mine Fjender mange! Mange er de, som rejser sig mod mig,
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
mange, som siger om min Sjæl: »Der er ingen Frelse for ham hos Gud!« (Sela)
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Men, HERRE, du er et Skjold for mig, min Ære og den, der løfter mit Hoved.
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Jeg raaber højlydt til HERREN, han svarer mig fra sit hellige Bjerg. (Sela)
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Jeg lagde mig og sov ind, jeg vaagned, thi HERREN holder mig oppe.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Jeg frygter ikke Titusinder af Folk, som trindt om lejrer sig mod mig.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Rejs dig, HERRE, frels mig, min Gud, thi alle mine Fjender slog du paa Kind, du brød de gudløses Tænder! Hos HERREN er Frelsen; din Velsignelse over dit Folk! (Sela)
