Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
En Psalme af David; der han flyede for Absaloms, sin Søns, Ansigt.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Herre! hvor ere mine Fjender mange! Mange staa op imod mig.
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Mange sige til min Sjæl: Han har ingen Frelse hos Gud. (Sela)
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Men du, Herre! er et Skjold for mig, min Ære, og den, der opløfter mit Hoved.
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Jeg raaber til Herren med min Røst, og han bønhører mig fra sit hellige Bjerg. (Sela)
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Jeg lagde mig og sov; jeg opvaagnede, thi Herren opholder mig.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Jeg vil ikke frygte for ti Tusinde af Folk, som have lagt sig trindt omkring imod mig.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Staa op, Herre! frels mig, min Gud! thi du har slaget alle mine Fjender paa Kinden; du har sønderbrudt de ugudeliges Tænder. Hos Herren er Frelsen; din Velsignelse være over dit Folk! (Sela)
