Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Oh Jehova, daw unsa ang pagkadaghan sa akong mga kaaway! Daghan (sila) nga mga mingtindog batok kanako.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Daghan ang nagaingon mahatungod sa akong kalag: Walay tabang alang kaniya diha sa Dios. (Selah)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Apan ikaw, Oh Jehova, mao ang taming nga nagalibut kanako, Ang himaya ko ug ang magbabangon sa akong ulo.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Sa akong tingog nagatu-aw ako kang Jehova, Ug siya nagatubag kanako gikan sa iyang bungtod nga balaan. (Selah)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Mihigda ako ug nakatulog, Nahigmata ako; kay nagasagang kanako si Jehova.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Dili ako mahadlok sa napulo ka libo sa katawohan Nga misulong nga milikus batok kanako.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Tumindog ka, Oh Jehova, luwasa ako, Oh Dios ko; Kay gihampak mo sa apapangig ang tanan ko nga mga kaaway: Ang mga ngipon sa mga dautan gipanugmok nimo.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Iya ni Jehova ang kaluwasan: Ang imong panalangin anaa sa ibabaw sa imong katawohan. (Selah)
