Psaltaren 28
1 En Psalm Davids. När jag ropar till dig, Herre, min tröst, så tig mig icke; på det, när du tiger, jag icke varder dem lik, som i kulona fara.
Dawut yazƣan küy: — I Pǝrwǝrdigar, Sanga nida ⱪilimǝn; I mening Ⱪoram Texim, manga süküt ⱪilmiƣaysǝn; Qünki Sǝn jimjit turuwalisang, Mǝn qongⱪur ⱨangƣa qüxidiƣanlarƣa ohxaxla bolimǝn.
2 Hör mine böns röst, när jag ropar till dig; när jag upplyfter mina händer till din helga chor.
Sanga pǝryad kɵtürginimdǝ, Sening muⱪǝddǝs kalamhanangƣa ⱪolumni kɵtürginimdǝ, Mening iltijalirimning sadasini angliƣaysǝn!
3 Drag mig icke bort ibland de ogudaktiga, och ibland de ogerningsmän, som vänliga tala med sin nästa, och hafva ondt i hjertat.
Meni rǝzillǝr wǝ ⱪǝbiⱨlik ⱪilƣuqilar bilǝn billǝ taxliwǝtmigǝysǝn; Ular aƣzida yeⱪinliri bilǝn dostanǝ sɵzlǝxsimu, Kɵnglidǝ ɵqmǝnlik bardur.
4 Gif dem efter sina gerningar, och efter sitt onda väsende; gif dem efter sina händers verk; betala dem det de förtjent hafva.
Ularning ⱪilmixliriƣa ⱪarap, Ixlirining yamanliⱪiƣa ⱪarap ix tutⱪaysǝn; Ⱪolining ⱪilƣanliri boyiqǝ ɵzlirigǝ yandurƣaysǝn; Tegixlik jazani ɵzlirigǝ ⱪayturƣaysǝn.
5 Ty de vilja icke akta uppå Herrans gerningar, eller uppå hans händers verk; derföre skall han nederslå, och icke uppbygga dem.
Qünki ular nǝ Pǝrwǝrdigarning ⱪilƣanlirini, Nǝ ⱪollirining ixligǝnlirini ⱨeq nǝzirigǝ almaydu, [Pǝrwǝrdigar] ularni ƣulitip, ⱪaytidin bax kɵtürgüzmǝydu.
6 Lofvad vare Herran; ty han hafver hört mine böns röst.
Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ ⱪayturulsun; Qünki U mening iltijalirimning sadasini angliƣan.
7 Herren är min starkhet, och min sköld; uppå honom hoppades mitt hjerta, och mig är hulpet; och mitt hjerta är gladt, och jag vill tacka honom med mine viso.
Pǝrwǝrdigar mening küqüm, mening ⱪalⱪinimdur; Mening kɵnglüm uningƣa ixǝndi, Xuning bilǝn yardǝm taptim; Xunga kɵnglüm zor xadlinidu, Ɵz küyüm bilǝn mǝn Uni mǝdⱨiyilǝymǝn.
8 Herren är deras starkhet; han är den starke, som sin smorda hjelper.
Pǝrwǝrdigar Ɵz [hǝlⱪining] küqidur, Xundaⱪla mǝsiⱨ ⱪilƣiniƣa ⱪutⱪuzƣuqi ⱪorƣandur.
9 Hjelp ditt folk, och välsigna ditt arf, och föd dem, och upphöj dem till evig tid.
Ɵz hǝlⱪingni ⱪutⱪuzƣaysǝn, Mirasingni bǝrikǝtlik ⱪilƣaysǝn; Ularni padiqidǝk beⱪip ozuⱪlandurƣaysǝn, Mǝnggügǝ ularni kɵtürüp yürgǝysǝn.
