Psaltaren 28

1 En Psalm Davids. När jag ropar till dig, Herre, min tröst, så tig mig icke; på det, när du tiger, jag icke varder dem lik, som i kulona fara.

A Ti clamo, oh Yavé, Roca mía. No enmudezcas para mí, Porque si Tú enmudeces para mí, Seré como los que bajan a la fosa.

2 Hör mine böns röst, när jag ropar till dig; när jag upplyfter mina händer till din helga chor.

Oye la voz de mis súplicas cuando clamo a Ti, Cuando levanto mis manos hacia tu Santuario.

3 Drag mig icke bort ibland de ogudaktiga, och ibland de ogerningsmän, som vänliga tala med sin nästa, och hafva ondt i hjertat.

No me arrastres junto con los impíos, Quienes hacen iniquidad Y hablan de paz con su prójimo, Pero la perversidad está en sus corazones.

4 Gif dem efter sina gerningar, och efter sitt onda väsende; gif dem efter sina händers verk; betala dem det de förtjent hafva.

Dales conforme a su obra y según la perversidad de sus hechos. Retribúyeles de acuerdo con las obras de sus manos. ¡Dales su recompensa!

5 Ty de vilja icke akta uppå Herrans gerningar, eller uppå hans händers verk; derföre skall han nederslå, och icke uppbygga dem.

Porque no entienden los hechos de Yavé, Ni las obras de sus manos, Él los derribará y no los edificará.

6 Lofvad vare Herran; ty han hafver hört mine böns röst.

¡Bendito sea Yavé, Porque escuchó la voz de mi súplica!

7 Herren är min starkhet, och min sköld; uppå honom hoppades mitt hjerta, och mig är hulpet; och mitt hjerta är gladt, och jag vill tacka honom med mine viso.

Yavé es mi Fortaleza y mi Escudo. Confió mi corazón en Él Y fui ayudado, Por lo cual se regocija mi corazón. Lo alabaré con mi canto.

8 Herren är deras starkhet; han är den starke, som sin smorda hjelper.

Yavé es la Fortaleza [de su pueblo], Y el Refugio salvador de su ungido.

9 Hjelp ditt folk, och välsigna ditt arf, och föd dem, och upphöj dem till evig tid.

¡Salva a tu pueblo, Y bendice tu heredad! ¡Pastoréalos y cárgalos para siempre!