Psaltaren 27
1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
Ra Anumzamo'a nagri tavi mani'neno, nagu'vazi ne' mani'neankina, nagra na'anku korora hugahue? Ra Anumzamo'a nagrira hankave vihuni'a mani'neanki'na, na'anku nagra nahirahikura hugahue?
2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
Hanki havi avu'ava zama nehaza vahe'mo'zama nazeri haviza hunaku erava'o nehanageno, ha' vahe'nimo'za nahenaku egahazanagi, ana vahe'mo'za traka hu'za masegahaze.
3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
Rama'a sondia vahe kerafamo'za nahenaku kafo eme ante'za navazagi kagigahazanagi, nagra korora osugahue. Ha' vahenimo'za hara agafa hu'za eme hunantegahazanagi, Ra Anumzamofonku amuhara hugahue.
4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
Ra Anumzamofona mago zanku antahigesue, Knare nagrira natresanigena kasefa'ma hu'nama manisnua kna'afina, Agri nompina manivava nehu'na, knare avu'ava'a nege'na, musena hunente'na Agri mono nompi mani'nena kama naverima hanigura kegahue.
5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
Hanki hazenke zama esania knafina, Agra'a navre franekino, Agra'a seli mono nompi navre frakigahie. Ana nehuno navresga huno onagamu'a have agofetu nantesige'na knare hu'na manigahue.
6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
Anama hanige'na nagri'ma nazeri kagi'naza ha' vaheni'a naza hanige'na hara huzmagetenerena, ranke hu'na musenkase nehu'na, Ra Anumzamofo mono nompina ofa kresramna vugahue. Ana nehu'na zavena ahe'na zagamera Ra Anumzamofontega hugahue.
7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
Ra Anumzamoka naza huogu'ma kagritegama nunamuma nehanugenka, kasunku hunantenka nunamuni'a antahinamio.
8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
Nagu'amo'a agritega nunamu hunka agriku hako huno hige'na, nagra Ra Anumzamokarega nunamuna nehue.
9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
Ra Anumzamoka kamefira hunaminka kavugosa rukrahera nehunka, eri'za vahekamo'na krimpa aheonanto. Na'ankure kagra ko'ma nagu'vazinka e'nana Anumza mani'nananki, kamefira hunaminka onatrenka, nagu'vazinka nazahuo.
10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
Nenfa'ene nenrera'enena zanamefira hunamigaha'anagi, Ra Anumzamo'a navareno kegava hunantegahie.
11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
Ra Anumzamoka Kagra'a kavukvara rempi hunamio. Ha' vaheni'amo'za kafonte'za mani'nazanki, kegava hunantenka navrenka knare huno fatgo hu'nea kantera vuo.
12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
Nagrira natrege'na ha' vahe'nimofo zamazampina va'nenkeno zamagri'ma zamavesi'niaza hu'za nazeri havizana osiho. Na'ankure ana vahe'mo'za nagrira havige hunante'za e'za nazeri koro nehaze.
13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
Tamagerfa hu'na namentintima huana, henka'a Ra Anumzamofo knare'zana, nagrama mani'nama vanua knafina kegahue.
14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
Ra Anumzamofonku avega antenka mani'nenka, oti hankavetinenka atregeno kagu'amo'a hankave enerisnigenka, Ra Anumzamo'ma kazama hanigu akohenka mani'nenka aveganto.
