Psaltaren 27
1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
By David. Jehovah [is] my light and my salvation, Whom do I fear? Jehovah [is] the strength of my life, Of whom am I afraid?
2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
When evil doers come near to me to eat my flesh, My adversaries and mine enemies to me, They have stumbled and fallen.
3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
Though a host doth encamp against me, My heart doth not fear, Though war riseth up against me, In this I [am] confident.
4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
One [thing] I asked of Jehovah — it I seek. My dwelling in the house of Jehovah, All the days of my life, To look on the pleasantness of Jehovah, And to inquire in His temple.
5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
For He hideth me in a tabernacle in the day of evil, He hideth me in a secret place of His tent, On a rock he raiseth me up.
6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
And now, lifted up is my head, Above my enemies — my surrounders, And I sacrifice in His tent sacrifices of shouting, I sing, yea, I sing praise to Jehovah.
7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
Hear, O Jehovah, my voice — I call, And favour me, and answer me.
8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
To Thee said my heart 'They sought my face, Thy face, O Jehovah, I seek.'
9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
Hide not Thy face from me, Turn not aside in anger Thy servant, My help Thou hast been. Leave me not, nor forsake me, O God of my salvation.
10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
When my father and my mother Have forsaken me, then doth Jehovah gather me.
11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
Shew me, O Jehovah, Thy way, And lead me in a path of uprightness, For the sake of my beholders.
12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
Give me not to the will of my adversaries, For risen against me have false witnesses, And they breathe out violence to me.
13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
I had not believed to look on the goodness of Jehovah In the land of the living!
14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
Look unto Jehovah — be strong, And He doth strengthen thy heart, Yea, look unto Jehovah!
