Psaltaren 27

1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?

“A psalm of David.” The LORD is my light and my salvation; Whom shall I fear? The LORD is the shield of my life; Of whom shall I be afraid?

2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.

When the wicked came upon me to devour me, Even my persecutors and enemies, they stumbled and fell.

3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.

Though a host should encamp against me, my heart shall not fear; Though war should rise against me, yet will I be confident.

4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.

One thing have I desired of the LORD; that do I yet seek; That I may dwell in the house of the LORD all the days of my life, To behold the grace of the LORD, And to gaze upon his temple.

5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;

For in the day of trouble he will hide me in his pavilion; Yea, in the secret place of his tabernacle will he shelter me; He will set me upon a rock.

6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.

Yea, already doth he lift my head above my enemies, who are around me; Therefore in his tabernacle will I offer sacrifices with the sound of trumpets; I will sing, yea, with instruments of music I will give praise to the LORD.

7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.

Hear my voice, O LORD! when I cry unto thee; Have pity upon me, and answer me!

8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.

When I think of thy precept, “Seek ye my face!” Thy face, LORD, do I seek.

9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.

O hide not thou thy face from me; Cast not thy servant away in displeasure! Thou hast been my help, do not leave me; Do not forsake me, O God, my helper!

10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.

For my father and my mother have forsaken me; But the LORD will take me up.

11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.

Teach me thy way, O LORD! And lead me in the right path, because of my enemies!

12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.

Give me not up to the will of my adversaries! For false witnesses have risen up against me, And such as breathe out injustice.

13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.

I trust that I shall see the goodness of the LORD In the land of the living. Hope thou in the LORD!

14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.

Be of good courage; let thy heart be strong; Hope thou in the LORD!