Psaltaren 27
1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
The LORD is my light and my salvation; whom shall I fear? the LORD is the strength of my life; of whom shall I be afraid?
2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
When the wicked, even mine enemies and my foes, came upon me to eat up my flesh, they stumbled and fell.
3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
Though an host should camp against me, my heart shall not fear: though war should rise against me, in this will I be confident.
4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
One thing have I desired of the LORD, that will I seek after; that I may dwell in the house of the LORD all the days of my life, to behold the beauty of the LORD, and to enquire in his temple.
5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
For in the time of trouble he shall hide me in his pavilion: in the secret of his tabernacle shall he hide me; he shall set me up upon a rock.
6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
And now shall mine head be lifted up above mine enemies round about me: therefore will I offer in his tabernacle sacrifices of joy; I will sing, yea, I will sing praises unto the LORD.
7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
Hear, O LORD, when I cry with my voice: have mercy also upon me, and answer me.
8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
When you said, Seek all of you my face; my heart said unto you, Your face, LORD, will I seek.
9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
Hide not your face far from me; put not your servant away in anger: you have been my help; leave me not, neither forsake me, O God of my salvation.
10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
When my father and my mother forsake me, then the LORD will take me up.
11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
Teach me your way, O LORD, and lead me in a plain path, because of mine enemies.
12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
Deliver me not over unto the will of mine enemies: for false witnesses are risen up against me, and such as breathe out cruelty.
13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
I had fainted, unless I had believed to see the goodness of the LORD in the land of the living.
14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
Wait on the LORD: be of good courage, and he shall strengthen your heart: wait, I say, on the LORD.
