Psaltaren 27
1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
A Psalme of David. The Lord is my light and my saluation, whom shall I feare? the Lord is the strength of my life, of whome shall I be afraide?
2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
When the wicked, euen mine enemies and my foes came vpon mee to eate vp my flesh; they stumbled and fell.
3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
Though an hoste pitched against me, mine heart should not be afraide: though warre be raised against me, I will trust in this.
4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
One thing haue I desired of the Lord, that I will require, euen that I may dwell in the house of the Lord all the dayes of my life, to beholde the beautie of the Lord, and to visite his Temple.
5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
For in the time of trouble hee shall hide mee in his Tabernacle: in the secrete place of his pauillion shall he hide me, and set me vp vpon a rocke.
6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
And nowe shall hee lift vp mine head aboue mine enemies rounde about mee: therefore wil I offer in his Tabernacle sacrifices of ioy: I wil sing and praise the Lord.
7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
Hearken vnto my voyce, O Lord, when I crie: haue mercie also vpon mee and heare mee.
8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
When thou saidest, Seeke ye my face, mine heart answered vnto thee, O Lord, I will seeke thy face.
9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
Hide not therefore thy face from mee, nor cast thy seruat away in displeasure: thou hast bene my succour: leaue me not, neither forsake mee, O God of my saluation.
10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
Though my father and my mother shoulde forsake me, yet the Lord will gather me vp.
11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
Teache mee thy way, O Lord, and leade me in a right path, because of mine enemies.
12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
Giue me not vnto the lust of mine aduersaries: for there are false witnesses risen vp against me, and such as speake cruelly.
13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
I should haue fainted, except I had beleeued to see the goodnes of the Lord in the land of the liuing.
14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
Hope in the Lord: be strong, and he shall comfort thine heart, and trust in the Lord.
