Psaltaren 27
1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?
A Psalm of David, before he was sealed. The Lord is my light and my salvation, whom shall I fear? The Lord is the protector of my life, of whom shall I be afraid?
2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.
Meanwhile, the guilty draw near to me, so as to eat my flesh. Those who trouble me, my enemies, have themselves been weakened and have fallen.
3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.
If entrenched armies were to stand together against me, my heart would not fear. If a battle were to rise up against me, I would have hope in this.
4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.
One thing I have asked of the Lord, this I will seek: that I may dwell in the house of the Lord all the days of my life, so that I may behold the delight of the Lord, and may visit his temple.
5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;
For he has hidden me in his tabernacle. In the day of evils, he has protected me in the hidden place of his tabernacle.
6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.
He has exalted me upon the rock, and now he has exalted my head above my enemies. I have circled around and offered a sacrifice of loud exclamation in his tabernacle. I will sing, and I will compose a psalm, to the Lord.
7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.
Hear my voice, O Lord, with which I have cried out to you. Have mercy on me, and hear me.
8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.
My heart has spoken to you; my face has sought you. I yearn for your face, O Lord.
9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
Do not turn your face away from me. In your wrath, do not turn aside from your servant. Be my helper. Do not abandon me, and do not despise me, O God, my Savior.
10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.
For my father and my mother have left me behind, but the Lord has taken me up.
11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.
O Lord, establish a law for me in your way, and direct me in the right path, because of my enemies.
12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.
Do not surrender me to the souls of those who trouble me. For unjust witnesses have risen up against me, and iniquity has lied to itself.
13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.
I believe that I shall see the good things of the Lord in the land of the living.
14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.
Wait for the Lord, act manfully; and let your heart be strengthened, and remain with the Lord.
