Psaltaren 27

1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?

[A Psalm] of David, before he was anointed. The Lord is my light and my Saviour; whom shall I fear? the Lord is the defender of my life; of whom shall I be afraid?

2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.

When evil-doers drew near against me to eat up my flesh, my persecutors and mine enemies, they fainted and fell.

3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.

Though an army should set itself in array against me, my heart shall not be afraid: though war should rise up against me, in this am I confident.

4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.

One thing have I asked of the Lord, this will I earnestly seek: that I should dwell in the house of the Lord, all the days of my life, that I should behold the fair beauty of the Lord, and survey his temple.

5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;

For in the day of mine afflictions he hid me in his tabernacle: he sheltered me in the secret of his tabernacle; he set me up on a rock.

6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.

And now, behold, he has lifted up mine head over mine enemies: I went round and offered in his tabernacle the sacrifice of joy; I will sing even sing psalms to the Lord.

7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.

Hear, O Lord, my voice which I have uttered aloud: pity me, and listen to me.

8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.

My heart said to you, I have diligently sought your face: your face, O Lord, I will seek.

9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.

Turn not your face away from me, turn not you away from your servant in anger: be you my helper, forsake me not; and, O God my Saviour, overlook me not.

10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.

For my father and my mother have forsaken me, but the Lord has taken me to himself.

11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.

Teach me, O Lord, in your way, and guide me in a right path, because of mine enemies.

12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.

Deliver me not over to the desire of them that afflict me; for unjust witnesses have risen up against me, and injustice has lied within herself.

13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.

I believe that I shall see the goodness of the Lord in the land of the living.

14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.

Wait on the Lord: be of good courage, and let your heart be strengthened: yes wait on the Lord.