Psaltaren 27

1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?

Of David. The LORD is my light and my salvation— whom shall I fear? The LORD is the stronghold of my life— whom shall I dread?

2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.

When the wicked came upon me to devour my flesh, my enemies and foes stumbled and fell.

3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.

Though an army encamps around me, my heart will not fear; though a war breaks out against me, I will keep my trust.

4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.

One thing I have asked of the LORD; this is what I desire: to dwell in the house of the LORD all the days of my life, to gaze on the beauty of the LORD and seek Him in His temple.

5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;

For in the day of trouble He will hide me in His shelter; He will conceal me under the cover of His tent; He will set me high upon a rock.

6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.

Then my head will be held high above my enemies around me. At His tabernacle I will offer sacrifices with shouts of joy; I will sing and make music to the LORD.

7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.

Hear, O LORD, my voice when I call; be merciful and answer me.

8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.

My heart said, “Seek His face.” Your face, O LORD, I will seek.

9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.

Hide not Your face from me, nor turn away Your servant in anger. You have been my helper; do not leave me or forsake me, O God of my salvation.

10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.

Though my father and mother forsake me, the LORD will receive me.

11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.

Teach me Your way, O LORD, and lead me on a level path, because of my oppressors.

12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.

Do not hand me over to the will of my foes, for false witnesses rise up against me, breathing out violence.

13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.

Still I am certain to see the goodness of the LORD in the land of the living.

14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.

Wait patiently for the LORD; be strong and courageous. Wait patiently for the LORD!