Psaltaren 27

1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?

Kathutkung: Devit BAWIPA nang teh angnae hoi kaie rungngangnae doeh. Apihai ka taket ma hoeh. BAWIPA nang teh na kanguekung ka rapan la doeh na o ka lungpuen mahoeh.

2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.

Tami kahawihoehnaw ni na tuk teh thei hanlah na nout navah ouk a rawp awh teh ouk a tâlaw awh.

3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.

Ransahu kalenpoung ni na kalup nakunghai ka lungpuen mahoeh. Taran ni na ka tuk nahai Cathut nang teh na kângue mingming han.

4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.

BAWIPA koe hno hei han ka ngai e hno buet touh doeh kaawm. Hothateh ka hring yunglam BAWIPA imthung o hane hoi yah, kângai runae lahoi lam na hrawi tie hah doeh.

5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;

Rucatnae atueng dawkvah hnâroumcalah a rathei rahim na o sak. A bawkim thung vah hnâroumcalah na ta, ka rasang e lungsong van na thueng.

6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.

Hatdawkvah ka tengpam e kaawm e ka taran teh katâ han lunghawinae pawlawk hoi a bawkim thungvah thuengnae teh ka poe han.

7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.

BAWIPA pahren lahoi, kai ni na kaw navah ka lawk na thai pouh nateh kahei e na thai pouh haw.

8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.

Kai koe, Tho haw na ka tet e BAWIPA koe ka tho han.

9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.

Kai koe na minhmai hrawk hanh. Kai koe na lungphuen hanh, na san heh na pâlei hanh lah a. Oe Cathut kaie rungngangnae nang teh kabawmkung doeh. Na cettakhai hanh. Pak na tha hanh lah a.

10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.

Anu hoi apa ni na ka pahnawt nakunghai BAWIPA nang ni pou na khenyawn lah a.

11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.

Oe, BAWIPA taran ka tawn dawkvah roumnae lam koe lahoi na cetkhai lah a. Na ngainae na pâtu haw.

12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.

Laithoe hoi pou na ka yue e taran koe na tat hanh.

13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.

A taminaw lathueng BAWIPA hawinae ka hmu roeroe han telah ka yuem.

14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.

BAWIPA teh kângue awh, yuemnae tawn awh, na lungpout awh hanh. BAWIPA teh kângue awh.