Psaltaren 27

1 En Psalm Davids. Herren är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? Herren är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig?

David kah BOEIPA tah kai kah vangnah neh ka daemnah ni. Unim ka rhih bal eh. BOEIPA tah ka hingnah lunghim ni. Unim ka rhih pueng eh?

2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla.

Thaehuet ka rhal rhoek neh ka thunkha rhoek loh ka saa caak ham ka taengla halo vaengah paloe uh vetih cungku uh ni.

3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.

Caem loh ka taengah rhaeh cakhaw ka lungbuei loh rhih mahpawh. Caemtloek loh kai taengah a thoh vaengah he khaw ka pangtung ni.

4 Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel.

Ka hingnah khohnin boeih he BOEIPA im ah khosak tih BOEIPA kah mueithen te hmuh ham neh a bawkim ah hnukdawn ham pakhat bueng te ka hue tih BOEIPA taengah ka bih.

5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo;

Yoethae hnin ah amah kah po ah kai n'khoem ni. A dap kah a huephael ah kai n'thuh vetih lungpang sola kai n'pomsang ni.

6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom.

Ka kaepvai kah ka thunkha rhoek sola ka lu a pomsang pawn vetih amah kah dap ah hmueih ka nawn ni. Tamlung neh ka hlai vetih BOEIPA te ka tingtoeng ni.

7 Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.

Aw BOEIPA, ka ol han ya lah. Kan khue vaengah n'rhen lamtah n'doo dae.

8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte.

Ka lungbuei loh nang kawng dongah, “Kai maelhmai tlap lah!,” a ti dongah nang maelhmai ni ka tlap eh BOEIPA.

9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.

Kai taeng lamkah na hmai thuh boeh. Na sal kah thintoek dongah mangthong boel mai. Kai aka bomkung la na om tih kai nan phap sut pawt dongah ka daemnah Pathen nang loh kai nan hnoo moenih.

10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men Herren upptager mig.

A nu neh a pa long pataeng kai n'hnoo rhoi dae BOEIPA loh kai n'khoem.

11 Herre, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.

Kai he na longpuei n'thuinuet lamtah ka lungawn rhoek kongah kai he tlangkol caehlong ah m'mawt lah BOEIPA.

12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.

A hong kah laipai rhoek neh kuthlahnah kah hil loh kai taengah tlai uh dae ka rhal rhoek kah hinglu dongah kai nan tloeng moenih.

13 Men jag tror dock, att jag se skall Herrans goda, uti de lefvandes lande.

Aka hing rhoek kah khohmuen ah BOEIPA kah a thennah te hmuh ham ka tangnah pueng.

14 Förbida Herran; var tröst och oförfärad, och förbida Herran.

BOEIPA te lamtawn lah. Thaahuel lamtah na lungbuei ning sak. Te dongah BOEIPA te lamtawn lah.