Psaltaren 25

1 En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.

Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

2 Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.

Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

3 Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.

Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

4 Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.

HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

5 Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.

Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

6 Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.

Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

7 Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.

Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

8 Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

9 Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10 Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11 För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.

För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12 Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.

Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13 Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14 Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15 Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.

Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16 Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17 Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18 Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20 Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22 Gud löse Israel utaf allo sine nöd.

Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.