Psaltaren 25

1 En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.

2 Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.

3 Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.

4 Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.

5 Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.

6 Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.

7 Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.

8 Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

9 Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

10 Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

11 För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.

12 Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.

13 Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

14 Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

15 Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.

16 Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

17 Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

18 Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

20 Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

21 Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

22 Gud löse Israel utaf allo sine nöd.