Psaltaren 25
1 En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.
Av David. Til dig, Herre, løfter jeg min sjel.
2 Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.
Min Gud, til dig har jeg satt min lit; la mig ikke bli til skamme, la ikke mine fiender fryde sig over mig!
3 Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.
Ja, ingen av dem som bier på dig, skal bli til skamme; de skal bli til skamme som er troløse uten årsak.
4 Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.
Herre, la mig kjenne dine veier, lær mig dine stier!
5 Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.
Led mig frem i din trofasthet og lær mig! for du er min frelses Gud, på dig bier jeg hele dagen.
6 Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.
Herre, kom din barmhjertighet i hu og din miskunnhets gjerninger! for de er fra evighet.
7 Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.
Kom ikke min ungdoms synder og mine misgjerninger i hu! Kom mig i hu efter din miskunnhet for din godhets skyld, Herre!
8 Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.
Herren er god og rettvis; derfor lærer han syndere veien.
9 Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.
Han leder de saktmodige i det som rett er, og lærer de saktmodige sin vei.
10 Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.
Alle Herrens stier er miskunnhet og trofasthet imot dem som holder hans pakt og hans vidnesbyrd.
11 För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.
For ditt navns skyld, Herre, forlat mig min misgjerning! for den er stor.
12 Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.
Hvem er den mann som frykter Herren? Ham lærer han den vei han skal velge.
13 Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.
Hans sjel skal stadig ha det godt, og hans avkom skal arve landet.
14 Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.
Herren har fortrolig samfund med dem som frykter ham, og hans pakt skal bli dem kunngjort.
15 Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.
Mine øine er alltid vendt til Herren, for han drar mine føtter ut av garnet.
16 Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.
Vend dig til mig og vær mig nådig! for jeg er enslig og elendig.
17 Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.
Mitt hjertes angst har de gjort stor; før mig ut av mine trengsler!
18 Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.
Se min elendighet og min nød, og forlat mig alle mine synder!
19 Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.
Se mine fiender, de er mange, og de hater mig med urettferdig hat.
20 Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.
Bevar min sjel og redd mig, la mig ikke bli til skamme! for jeg tar min tilflukt til dig.
21 Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.
La uskyld og opriktighet verge mig! for jeg bier på dig.
22 Gud löse Israel utaf allo sine nöd.
Forløs, Gud, Israel av alle dets trengsler!
