Psaltaren 25

1 En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.

En Psalme af David. Til dig, Herre! opløfter jeg min Sjæl.

2 Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.

Jeg forlader mig paa dig, min Gud! lad mig ikke beskæmmes, at mine Fjender ikke skulle fryde sig over mig.

3 Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.

Ja, ingen, som bier efter dig, skal beskæmmes; beskæmmes skulle de, som handle troløst uden Aarsag.

4 Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.

Herre! lad mig kende dine Veje, lær mig dine Stier.

5 Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.

Gør, at jeg gaar frem i din Sandhed, og lær mig den; thi du er min Frelses Gud, jeg bier efter dig den ganske Dag.

6 Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.

Herre! kom din Barmhjertighed og din Miskundhed i Hu; thi de have været fra Evighed.

7 Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.

Kom ikke mine Ungdoms Synder eller mine Overtrædelser i Hu; men kom du mig i Hu efter din Miskundhed for din Godheds Skyld, Herre!

8 Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

Herren er god og oprigtig, derfor underviser han Syndere om Vejen.

9 Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

Han skal gøre, at de ydmygede komme til Ret, og han skal lære de ydmygede sin Vej.

10 Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

Alle Herrens Stier ere Miskundhed og Sandhed for dem, som bevare hans Pagt og hans Vidnesbyrd.

11 För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.

For dit Navns Skyld, Herre, forlad mig dog min Misgerning; thi den er stor.

12 Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.

Hvo er den Mand, som frygter Herren? han skal undervise ham om den Vej, som han skal udvælge.

13 Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

Hans Sjæl skal bo i Lyksalighed, og hans Sæd skal arve Landet.

14 Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

Herrens Omgang er med dem, som frygte ham, og hans Pagt er med dem, til at lade dem kende den.

15 Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.

Mine Øjne ere stedse til Herren; thi han skal drage mine Fødder ud af Garnet.

16 Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

Vend dit Ansigt til mig og vær mig naadig; thi jeg er enlig og elendig.

17 Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

Mit Hjertes Ængstelser have vidt udbredt sig; før mig ud af mine Trængsler!

18 Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

Se hen til min Elendighed og min Møje, og forlad mig alle mine Synder!

19 Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

Se hen til mine Fjender, thi de ere mange; og de hade mig med uretfærdigt Had.

20 Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

Bevar min Sjæl og red mig, at jeg ikke beskæmmes, thi jeg tror paa dig.

21 Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

Lad Retsindighed og Oprigtighed bevare mig; thi jeg bier efter dig.

22 Gud löse Israel utaf allo sine nöd.

Forløs, o Gud, Israel af al dets Nød!