< Psaltaren 23 >

1 En Psalm Davids. Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Dāvida dziesma. Tas Kungs ir mans gans, man netrūks nenieka.
2 Han föder mig på en grön äng, och förer mig till friskt vatten.
Viņš man liek ganīties uz zālainām ganībām, Viņš mani vada pie palēna ūdens.
3 Han vederqvicker mina själ; han förer mig in på rätta vägen, för sitt Namns skull.
Viņš atspirdzina manu dvēseli, Viņš mani ved uz taisnības ceļiem Sava Vārda dēļ.
4 Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.
Jebšu es arī staigātu nāves ēnas ielejā, taču ļaunuma nebīstos; jo Tu esi pie manis, Tavs koks(ganu vēzda) un Tavs zizlis mani iepriecina.
5 Du bereder till mig ett bord emot mins fiendar; du smörjer mitt hufvud med oljo, och inskänker fullt för mig.
Tu sataisi manā priekšā galdu pret maniem ienaidniekiem, Tu svaidi manu galvu ar eļļu, mans biķeris ir papilnam pieliets.
6 Godhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar; och jag skall blifva i Herrans hus evinnerliga.
Tiešām, labums un žēlastība mani pavadīs visu manu mūžu, un es palikšu Tā Kunga namā vienmēr.

< Psaltaren 23 >