< Psaltaren 23 >
1 En Psalm Davids. Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Si Jehova mao ang akong magbalantay; Walay makulang kanako.
2 Han föder mig på en grön äng, och förer mig till friskt vatten.
Siya nagapahigda kanako sa mga sibsibanan nga malunhaw; Siya nagatultol kanako sa daplin sa mga tubig nga malinaw.
3 Han vederqvicker mina själ; han förer mig in på rätta vägen, för sitt Namns skull.
Gipalig-on niya ang akong kalag: Ginamandoan niya ako sa mga dalan sa pagkamatarung tungod sa iyang ngalan.
4 Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.
Oo, bisan magalakaw ako latas sa walog sa landong sa kamatayon, Ako walay kahadlok sa bisan unsa nga dautan; Kay ikaw nagauban kanako; Ang imong baras ug ang imong sungkod, kini nagapalig-on kanako.
5 Du bereder till mig ett bord emot mins fiendar; du smörjer mitt hufvud med oljo, och inskänker fullt för mig.
Ikaw nagaandam ug pagkaon sa atubangan ko tinambongan sa akong mga kaaway: Gidihog mo ang akong ulo sa lana; Ang akong copa nagaawas.
6 Godhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar; och jag skall blifva i Herrans hus evinnerliga.
Sa pagkamatuod ang kaayo ug ang mahigugmaong-kalolot magasunod kanako sa adlaw ngatanan sa akong kinabuhi; Ug sa balay ni Jehova magapuyo ako sa walay katapusan.