< Psaltaren 22 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
Para el director del coro. Con la melodía de “La cierva del amanecer”. Un salmo de David. Dios mío, Dios mío, ¿Por qué me has abandonado? ¿Por qué estás tan lejos cuando clamo a ti pidiendo ayuda?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
Dios mío, cada día lloro y clamo a ti, pero no me respondes. En la noche también, pero no concilio el descanso.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
Sin embargo, eres santo, y las alabanzas de Israel son tu trono.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Nuestros antepasados confiaron en ti. Confiaron y tú los rescataste.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
Clamaron por tu ayuda, y fueron salvos. Confiaron en ti y no fueron derrotados.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
Pero yo soy un gusano, no un hombre, despreciado y ridiculizado por todos.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
La gente que me ve se burla de mí. Se ríen y agitan sus cabezas diciendo:
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
“Él confía en el Señor—¡Bueno, entonces deja que el Señor lo salve! ¡Si el Señor es tan buen amigo, deja que el Señor lo rescate!”
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
Sin embargo, me trajiste a salvo desde mi nacimiento, y me guiaste para confiar en ti desde el seno de mi madre.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
Confié en ti desde el nacimiento; desde el momento en que fui dado a luz tú fuiste mi Dios.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
No te distancies de mí, porque los problemas siempre están cerca y no hay nadie más que pueda ayudarme.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Los enemigos me rodean como una manada de toros; fuertes toros de Basán me han acorralado.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
Como leones rugientes desgarrando a sus presas abren la boca contra mí.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
Siento que soy vertido como agua. Me desplomo como si todos mis huesos se hubieran aflojado. Mi corazón es como cera que se derrite dentro de mí.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
Mi fuerza se ha secado como un trozo de arcilla rota. Mi lengua se está pegando al techo de mi boca. Me entierras como si ya estuviera muerto.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
Los hombres malvados me rodean como una manada de perros. Han perforado mis manos y mis pies.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
Estoy tan delgado que puedo contar todos mis huesos. La gente me mira y se alegra de ello.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
Reparten mis ropas entre ellos. Compiten lanzando dados para quedarse con mi ropa.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
Pero tú, Señor, nos estés lejos de mí. Tú eres mi fuerza, ¡Ven! ¡Ayúdame!
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
¡Sálvame de morir a espada! ¡Libra mi vida de los perros, pues es la única que tengo!
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
¡Sálvame de la boca del león y de los feroces toros!
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
Le contaré a mi pueblo todas las maravillosas cosas que has hecho; en medio de la congregación te alabaré.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Alaben al Señor, ¡Todos los que lo adoran! ¡Hónrelo cada descendiente de Jacob! ¡Témale cada descendiente de Israel!
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
Porque Él no ridiculizo ni menospreció el sufrimiento del pobre; no se ha apartado de ellos, ha escuchado sus clamores pidiendo ayuda.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Eres el objeto de mi alabanza en la gran asamblea. Cumpliré mis promesas ante los que te adoran.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
Los pobres comerán, y serán satisfechos. Todos los que vengan al Señor lo alabarán ¡Ojalá todos vivan para siempre!
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Todos en el mundo entero se arrepentirán y volverán al Señor; todas las naciones adorarán antes de ti.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
Porque el poder real le pertenece al Señor; Es el único que gobierna sobre las naciones.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
Todos los que prosperan vienen a festejar y adorar. Inclínense ante Él todos los que están destinados a la tumba, porque no pueden mantenerse vivos.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
Nuestros descendientes le servirán; le hablarán a la siguiente generación sobre el Señor.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
¡Vendrán y le contarán a aquellos que están aún por nacer cuán bueno es el Señor, y todo lo que ha hecho!

< Psaltaren 22 >