Psaltaren 22

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

Moj Bog, moj Bog, zakaj si me zapustil? Zakaj si tako daleč proč od pomoči meni in od besed mojega vpitja?

2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

Oh moj Bog, jokam podnevi, toda ti me ne uslišiš in v nočnem času in nisem tiho.

3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

Toda ti si svet, oh ti, ki naseljuješ Izraelove hvalnice.

4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

Naši očetje so zaupali vate. Zaupali so in si jih osvobodil.

5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

Klicali so k tebi in so bili osvobojeni. Zaupali so vate in niso bili zbegani.

6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

Toda jaz sem [škrlatni] črv in ne mož; graja ljudem in preziran od ljudstva.

7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

Vsi, ki me vidijo, se mi smejijo do norčevanja. Namrdnejo ustnico [in] zmajujejo z glavo, rekoč:

8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

»Zaupal je v Gospoda, da ga bo osvobodil. Naj ga reši, glede na to, da se je razveseljeval v njem.«

9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

Toda ti si ta, ki me je potegnil iz maternice. Oblikoval si mi zaupanje, ko sem bil na prsih svoje matere.

10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

Iz maternice sem bil vržen nate. Ti si moj Bog od trebuha moje matere.

11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

Ne bodi daleč od mene, kajti stiska je blizu, kajti nikogar ni, da pomaga.

12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

Obdalo me je mnogo bikov. Močni bašánski biki so me obdali naokoli.

13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

S svojimi gobci so zevali vame, kakor ropa željan in rjoveč lev.

14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

Izlit sem kakor voda in vse moje kosti so izpahnjene. Moje srce je podobno vosku, stopljeno je v sredi moje notranjosti.

15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

Moja moč je izsušena kakor črepinja in moj jezik se lepi k mojim čeljustim in ti si me privedel v smrtni prah.

16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

Kajti psi so me obdali. Zajel me je zbor zlobnih. Prebodli so moje roke in moja stopala.

17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

Vse svoje kosti lahko razločim. Oni pa gledajo in strmijo vame.

18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

Moje obleke si razdeljujejo med seboj in za mojo suknjo so metali žrebe.

19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

Toda ti, oh Gospod, ne bodi daleč od mene. Oh moja moč, hiti, da mi pomagaš.

20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

Osvobodi mojo dušo pred mečem, mojo ljubljeno pred močjo psa.

21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

Reši me pred levjimi usti, kajti uslišal si me pred rogovi samorogov.

22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

Tvoje ime bom oznanjal svojim bratom. Na sredi skupnosti te bom hvalil.

23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

Vi, ki se bojite Gospoda, hvalite ga, vsi vi, seme Jakobovo, proslavite ga, in bojte se ga, vsi vi, seme Izraelovo.

24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

Kajti ni zaničeval niti preziral stiske stiskanih niti svojega obraza ni skrival pred njim; toda ko je klical k njemu, je slišal.

25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

Moja hvala v veliki skupnosti bo o tebi. Svoje zaobljube bom izpolnil pred tistimi, ki se ga bojijo.

26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

Krotki bodo jedli in bodo nasičeni. Hvalili bodo Gospoda [tisti], ki ga iščejo. Vaše srce bo živelo na veke.

27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Vsi konci zemlje se bodo spomnili in obrnili h Gospodu in vsa sorodstva narodov bodo oboževala pred teboj.

28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

Kajti kraljestvo je Gospodovo in on je voditelj med narodi.

29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

Vsi tisti, ki so na zemlji obilni, bodo jedli in oboževali. Vsi tisti, ki gredo dol v prah, se bodo poklonili pred njim, svoje lastne duše pa nihče ne more ohraniti žive.

30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

Seme mu bo služilo; to bo šteto h Gospodu za rod.

31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

Prišli bodo in oznanjali bodo njegovo pravičnost ljudem, ki bodo rojeni, da je on to storil.