Psaltaren 22

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

Kumutungamiri wokuimba. Namaimbirwo e“Nondo yamangwanani.” Pisarema raDhavhidhi. Mwari wangu, Mwari wangu, mandisiyireiko? Sei muri kure zvakadai nokundiponesa, kure zvakadai namashoko okugomera kwangu?

2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

Haiwa Mwari wangu, ndinodanidzira masikati, asi hamundipinduri, nousiku, uye handinyarari.

3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

Asi imi makagadzwa saIye Mutsvene; ndimi rumbidzo yaIsraeri.

4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

Madzibaba edu akavimba nemi; vakavimba, uye mukavarwira.

5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

Vakachema kwamuri, vakaponeswa; vakavimba nemi uye havana kunyadziswa.

6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

Asi ini ndiri honye kwete munhu, ndinozvidzwa navanhu uye ndinoshorwa namarudzi.

7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

Vose vanondiona vanondiseka; vanoshamisa miromo yavo vachindituka, vachidzungudza misoro yavo vachiti,

8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

“Anovimba naJehovha; Jehovha ngaamununure. Ngaamuponese, sezvo achimufarira.”

9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

Asi ndimi makandibudisa mudumbu; mukaita kuti ndivimbe nemi ndichiri pachipfuva chamai vangu.

10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

Kubva pakuzvarwa kwangu, ndakaiswa kwamuri; kubva mudumbu ramai vangu, makanga muchingova Mwari wangu.

11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

Regai kuva kure neni, nokuti dambudziko riri pedyo uye hakuna angabatsira.

12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

Hando zhinji dzakandikomba; hando dzine simba dzeBhashani dzakandipoteredza.

13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

Shumba dzinoomba dzichibvambura nyama, dzinondishamira miromo yadzo.

14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

Ndadururwa semvura, uye mapfupa angu ose abva asvodogoka. Mwoyo wangu washanduka ukava namo; wanyungudika mukati mangu.

15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

Simba rangu raoma sechaenga, uye rurimi rwangu runonamatira kumusoro kwomuromo wangu; munondiradzika muguruva rorufu.

16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

Imbwa dzakandikomba; boka ravanhu vakaipa rakandipoteredza, vakabvoora maoko angu netsoka dzangu.

17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

Ndinokwanisa kuverenga mapfupa angu ose; vanhu vanondinanʼanidza uye vanofarira kutambudzika kwangu.

18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

Vanogovana nguo dzangu pakati pavo uye vanokanda mijenya nokuda kwenguo yangu.

19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

Asi imi, Jehovha, regai kuva kure neni; imi simba rangu, kurumidzai kundibatsira.

20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

Rwirai upenyu hwangu pamunondo, ihwo upenyu hwangu hunokosha, kubva pasimba rembwa.

21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

Ndinunurei pamuromo weshumba; ndiponesei panyanga dzenyati.

22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

Ndichaparidza zita renyu kuhama dzangu; ndichakurumbidzai paungano.

23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

Imi munotya Jehovha, murumbidzei! Imi mose zvizvarwa zvaJakobho, mukudzei! Mutyei, imi mose zvizvarwa zvaIsraeri!

24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

Nokuti haana kuzvidza kana kusema chibayiro chaiye akatambudzwa; haana kumuvanzira chiso chake, asi akanzwa kuchemera kwake rubatsiro.

25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

Kwamuri ndiko kunobva dingindira rerumbidzo yangu paungano huru; ndichazadzisa mhiko dzangu pamberi pavanokutyai.

26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

Varombo vachadya uye vagoguta; vanotsvaka Jehovha vachamurumbidza, mwoyo yenyu ngairarame nokusingaperi!

27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Migumo yose yenyika icharangarira igodzokera kuna Jehovha, uye mhuri dzendudzi dzose dzichapfugama pamberi pake,

28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

nokuti ushe ndohwaJehovha uye anotonga pamusoro pendudzi.

29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

Vapfumi vose venyika vachadya uye vachamunamata; vose vanoburukira muguruva vachapfugama pamberi pake, navose vasingagoni kuzviraramisa.

30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

Vana vake vachamushumira; zvizvarwa zvinotevera zvichaudzwa nezvaIshe.

31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

Vachaparidza kururama kwake kuvanhu vasati vaberekwa, nokuti akazviita.