< Psaltaren 22 >
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
Salmo de Davi para o regente, como em “cerva da manhã”: Deus meu, Deus meu, por que me desamparaste? Longe [estás] de meu livramento [e] das palavras de meu gemido.
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
Deus meu, eu clamo de dia, e tu não me respondes; também [clamo] de noite, e não tenho sossego.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
Porém tu és Santo, que habitas [nos] louvores de Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Nossos pais confiaram em ti; eles confiaram, e tu os livraste.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
Eles clamaram a ti, e escaparam [do perigo]; eles confiaram em ti, e não foram envergonhados.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
Mas eu sou um verme, e não um homem; [sou] humilhado pelos homens, e desprezado pelo povo.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
Todos os que me veem zombam de mim; abrem os lábios [e] sacodem a cabeça, [dizendo]:
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
Ele confiou no “SENHOR”; [agora] que ele o salve e o liberte; pois se agrada nele.
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
Tu és o que me tiraste do ventre; [e] o que me deu segurança, [estando eu] junto aos seios de minha mãe.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
Eu fui lançado sobre ti desde [que saí d] o útero; desde o ventre de minha mãe tu [és] meu Deus.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Não fiques longe de mim, porque a minha angústia está perto; pois não há quem [me] ajude.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Muitos touros me cercaram; fortes de Basã me rodearam.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
Abriram contra mim suas bocas, [como] leão que despedaça e ruge.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
Eu me derramei como água, e todos os meus ossos se soltaram uns dos outros; meu coração é como cera, [e] se derreteu por entre meus órgãos.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
Minha força se secou como um caco de barro, e minha língua está grudada no céu da boca; e tu me pões no pó da morte;
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
Porque cães ficaram ao meu redor; uma multidão de malfeitores me cercou; perfuraram minhas mãos e meus pés.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
Eu poderia contar todos os meus ossos; eles estão [me] olhando, e prestando atenção em mim.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
Eles repartem entre si minhas roupas; e sobre minha vestimenta eles lançam sortes.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
Porém tu, SENHOR, não fiques longe; força minha, apressa-te para me socorrer.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Livra minha alma da espada; [e] minha vida da violência do cão.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Salva-me da boca do leão; e responde-me dos chifres dos touros selvagens.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
[Então] eu contarei teu nome a meus irmãos; no meio da congregação eu te louvarei.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Vós que temeis ao SENHOR, louvai a ele! E vós, de toda a semente de Jacó, glorificai a ele! Prestai culto a ele, vós de toda a semente de Israel.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
Porque ele não desprezou nem abominou a aflição do aflito, nem escondeu seu rosto dele; mas sim, quando [o aflito] clamou, ele [o] ouviu.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Meu louvor será para ti na grande congregação; eu pagarei meus juramentos perante os que o temem.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
Os humilhados comerão, e ficarão fartos; louvarão ao SENHOR aqueles que o buscam; vosso coração viverá para sempre.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Todos os extremos da terra se lembrarão [disso], e se converterão ao SENHOR; e todas as gerações das nações adorarão diante de ti.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
Porque o reino [pertence] ao SENHOR; e ele governa sobre as nações.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
Todos os ricos da terra comerão e adorarão, [e] perante o rosto dele se prostrarão todos os que descem ao pó, e [que] não podem manter viva sua alma.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
A descendência o servirá; ela será contada ao Senhor, para a geração [seguinte].
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
Chegarão, e anunciarão a justiça dele ao povo que nascer, porque ele [assim] fez.