Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
Meu Deus, meu Deus, porque me desamparaste? porque te alongas do meu auxilio e das palavras do meu bramido?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
Meu Deus, eu clamo de dia, e tu não me ouves; de noite, e não tenho socego.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
Porém tu és Sancto, o que habitas entre os louvores d'Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Em ti confiaram nossos paes; confiaram, e tu os livraste.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
A ti clamaram e escaparam; em ti confiaram, e não foram confundidos.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
Mas eu sou verme, e não homem, opprobrio dos homens e desprezado do povo.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
Todos os que vêem zombam de mim, arreganham os beiços e meneiam a cabeça, dizendo:
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
Confiou no Senhor, que o livre; livre-o, pois n'elle tem prazer.
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
Mas tu és o que me tiraste do ventre: fizeste-me esperar, estando aos peitos de minha mãe.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
Sobre ti fui lançado desde a madre; tu és o meu Deus desde o ventre de minha mãe.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Não te alongues de mim, pois a angustia está perto, e não ha quem ajude.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Muitos toiros me cercaram; fortes toiros de Bazan me rodearam.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
Abriram contra mim suas boccas, como um leão que despedaça e que ruge.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
Como agua me derramei, e todos os meus ossos se desconjuntaram: o meu coração é como cera, derreteu-se no meio das minhas entranhas.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
A minha força se seccou como um caco, e a lingua se me pega ao paladar: e me pozeste no pó da morte.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
Pois me rodearam cães: o ajuntamento de malfeitores me cercou, traspassaram-me as mãos e os pés.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
Poderia contar todos os meus ossos: elles o vêem e me contemplam.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
Repartem entre si os meus vestidos, e lançam sortes sobre a minha tunica.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
Mas tu, Senhor, não te alongues de mim: força minha, apressa-te em soccorrer-me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Livra-me a minha alma da espada, e a minha predilecta da força do cão.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Salva-me da bocca do leão, sim, ouviste-me, desde as pontas dos unicornios.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
Então declararei o teu nome aos meus irmãos: louvar-te-hei no meio da congregação.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Vós, que temeis ao Senhor, louvae-o; todos vós, semente de Jacob, glorificae-o; e temei-o todos vós, semente d'Israel.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
Porque não desprezou nem abominou a afflicção do afflicto, nem escondeu d'elle o seu rosto; antes, quando elle clamou, o ouviu.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
O meu louvor virá de ti na grande congregação: pagarei os meus votos perante os que o temem.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
Os mansos comerão e se fartarão; louvarão ao Senhor os que o buscam: o vosso coração viverá eternamente.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Todos os limites da terra se lembrarão, e se converterão ao Senhor: e todas as gerações das nações adorarão perante a tua face.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
Porque o reino é do Senhor, e elle domina entre as nações.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
Todos os que na terra são gordos comerão e adorarão, e todos os que descem ao pó se prostrarão perante elle: e ninguem poderá reter viva a sua alma.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
Uma semente o servirá: será contada ao Senhor de geração em geração.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
Chegarão e annunciarão a sua justiça ao povo que nascer, porquanto elle o fez.
