Psaltaren 22

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

A I Kot, ai Kot da me komui likidmalie kin ia la? I likelikwir, a sauas pa i me doo.

2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

Ai Kot, nin ran i kin likwir, a kom sota kin sapeng, o ni pong i pil sota kin nenenla.

3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

Ari so, komui ta me saraui, komui me kotikot pan kaul en kaping en Israel.

4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

Sam at akan liki komui, o ni ar liki, kom kotin sauasa irail er.

5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

Irail likwir ong komui, rap dorelar, re liki komui, rap sota namenokala.

6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

A ngai dueta kamatol amen, a kaidin ol amen, me aramas akan kin lalaue o mamaleki.

7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

Karos me kilang ia, kin lalaue, ia, sara pasang au arail o tuetuäl mong arail:

8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

A kin liki Ieowa, i en dorela i, o kamaioda i, pwe a kin kupura i.

9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

Pwe komui kotin kaipwi ia sang nan kaped en in ai; komui ta, me i liki sang ni ansaun ai mi ni maramaran in ai.

10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

Sang nan kaped en in ai i lokidokilang komui; komui ta ai Kot sang ni ansaun ai mi pon kopan in ai.

11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

Kom der kotin doo sang ia, pwe ansaun kalokolok korendor, ap solar sauas pa i.

12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

Kau ol kalaimun kan kapil ia penaer, o kau ol en Pasan kele ia pena.

13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

Irail sara dong ia dueta laien weriwer o laualo amen.

14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

Ngai wudokilar dueta pil, ai kokon akan karos muei pasanger, o mongiong i pei pasanger nan kaped i dueta wi.

15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

Ai kelail ngalangal lar dueta diper en dal eu, o lo i pasadang pan ngatangat ai, o komui kin wia kin ia me melar amen.

16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

Pwe kidi kan kapil ia pena, o pwin aramas sued eu kele ia pena, irail kapore pasang pa i o nä i kat.

17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

I kak wadok kokon ai kan karos; a irail kin kilekilang ap peren kida.

18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

Re kin nek pasang ai likau kan nan pung arail, o re doropweki ai likau pup.

19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

A komui Maing ender doo sang ia! Ai kel madangdo o sauasa ia!

20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

Dorela maur i sang kodlas, pwe me ta ieu, o sang nan kel en kidi!

21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

Sauasa ia sang nan au en laien, o dore ia la sang ose en man laualo!

22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

I pan padaki ong ri ai kan duen mar omui, o i pan kapinga komui nan momodisou.

23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

Kapinga Ieowa komail me masak i, o kadaudok en Iakop en kalinganada i, o wan Israel karos masak i.

24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

Pwe a sota kotin mamaleki de suedeki me luet akan; o a sota kotin karirila silang i sang irail; o ni a likwir ong i, a kotin erekier.

25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

I pan kapinga komui nan momodisou kalaimun; i pan kapwaiada ai inau mon ir me lan i.

26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

Me luet akan en manga o medila, o me idok Ieowa, pan kapinga i; ngen omail pan memaureta kokolata.

27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Ni imwin sap karos re pan tamanda Ieowa, ap wuki ong i, o di en men liki karos pan kaudoki ong i.

28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

Pwe wein Ieowa, o a kotin kaunda men liki kan.

29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

Me wi kan karos nin sappa pan mangamanga o kelepuki; karos, me pan wiala pwel o sota kak kolekol maur ar, pan pongi i.

30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

Kadaudok eu mia, me pan papa i, re pan padaki ong seri o seri en seri kan duen Ieowa.

31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

Re pan pwarado o padaki ong aramas akan, me pan ipwidi mur duen a pung, o duen me a kotin wiadar.