Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
わが神わが神なんぞ我をすてたまふや 何なれば遠くはなれて我をすくはず わが歎きのこゑをきき給はざるか
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
ああわが神われ晝よばはれども汝こたへたまはず 夜よばはれどもわれ平安をえず
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
然はあれイスラエルの讃美のなかに住たまふものよ汝はきよし
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
われらの列祖はなんぢに依賴めり かれら依賴みたればこれを助けたまへり
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
かれら汝をよびて援をえ汝によりたのみて恥をおへることなかりき
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
然はあれどわれは蟲にして人にあらず 世にそしられ民にいやしめらる
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
すべてわれを見るものはわれをあざみわらひ 口唇をそらし首をふりていふ
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
かれはヱホバによりたのめりヱホバ助くべし ヱホバかれを悦びたまふが故にたすくべしと
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
されど汝はわれを胎内よりいだし給へるものなり わが母のふところにありしとき旣になんぢに依賴ましめたまへり
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
我うまれいでしより汝にゆだねられたり わが母われを生しときより汝はわが神なり
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
われに遠ざかりたまふなかれ 患難ちかづき又すくふものなければなり
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
おほくの牡牛われをめぐりバサンの力つよき牡牛われをかこめり
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
かれらは口をあけて我にむかひ物をかきさき吼うだく獅のごとし
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
われ水のごとくそそぎいだされ わがもろもろの骨ははづれ わが心は蝋のごとくなりて腹のうちに鎔たり
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
わが力はかわきて陶器のくだけのごとく わが舌は齶にひたつけり なんぢわれを死の塵にふさせたまへり
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
そは犬われをめぐり惡きものの群われをかこみてわが手およびわが足をさしつらぬけり
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
わが骨はことごとく數ふるばかりになりぬ 惡きものの目をとめて我をみる
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
かれらたがひにわが衣をわかち我がしたぎを鬮にす
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
ヱホバよ遠くはなれ居たまふなかれ わが力よねがはくは速きたりてわれを授けたまへ
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
わがたましひを劍より助けいだし わが生命を犬のたけきいきほひより脱れしめたまへ
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
われを獅の口また野牛のつのより救ひいだしたまへ なんぢ我にこたへたまへり
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
われなんぢの名をわが兄弟にのべつたへ なんぢを會のなかにて讃たたへん
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
ヱホバを懼るるものよヱホバをほめたたへよ ヤコブのもろもろの裔よヱホバをあがめよ イスラエルのもろもろのすゑよヱホバを畏め
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
ヱホバはなやむものの辛苦をかろしめ棄たまはず これに聖顔をおほふことなくしてその叫ぶときにききたまへばなり
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
大なる會のなかにてわが汝をほめたたふるは汝よりいづるなり わが誓ひしことはヱホバをおそるる者のまへにてことごとく償はん
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
謙遜者はくらひて飽ことをえ ヱホバをたづねもとむるものはヱホバをほめたたへん 願くはなんぢらの心とこしへに生んことを
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
地のはては皆おもひいだしてヱホバに歸りもろもろの國の族はみな前にふしをがむべし
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
國はヱホバのものなればなり ヱホバはもろもろの國人をすべをさめたまふ
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
地のこえたるものは皆くらひてヱホバををがみ塵にくだるものと己がたましひを存ふること能はざるものと皆そのみまへに拝跪かん
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
たみの裔のうちにヱホバにつかる者あらん 主のことは代々にかたりつたへらるべし
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
かれら來りて此はヱホバの行爲なりとてその義を後にうまるる民にのべつたへん
