Psaltaren 22

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

Au chef des chantres. Sur “Biche de l’aurore”. Psaume de David. Mon Dieu! Mon Dieu! Pourquoi m’as-tu abandonné, Et t’éloignes-tu sans me secourir, sans écouter mes plaintes?

2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

Mon Dieu! Je crie le jour, et tu ne réponds pas; La nuit, et je n’ai point de repos.

3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

Pourtant tu es le Saint, Tu sièges au milieu des louanges d’Israël.

4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

En toi se confiaient nos pères; Ils se confiaient, et tu les délivrais.

5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

Ils criaient à toi, et ils étaient sauvés; Ils se confiaient en toi, et ils n’étaient point confus.

6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

Et moi, je suis un ver et non un homme, L’opprobre des hommes et le méprisé du peuple.

7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

Tous ceux qui me voient se moquent de moi, Ils ouvrent la bouche, secouent la tête:

8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

Recommande-toi à l’Éternel! L’Éternel le sauvera, Il le délivrera, puisqu’il l’aime!

9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

Oui, tu m’as fait sortir du sein maternel, Tu m’as mis en sûreté sur les mamelles de ma mère;

10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

Dès le sein maternel j’ai été sous ta garde, Dès le ventre de ma mère tu as été mon Dieu.

11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

Ne t’éloigne pas de moi quand la détresse est proche, Quand personne ne vient à mon secours!

12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

De nombreux taureaux sont autour de moi, Des taureaux de Basan m’environnent.

13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

Ils ouvrent contre moi leur gueule, Semblables au lion qui déchire et rugit.

14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

Je suis comme de l’eau qui s’écoule, Et tous mes os se séparent; Mon cœur est comme de la cire, Il se fond dans mes entrailles.

15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

Ma force se dessèche comme l’argile, Et ma langue s’attache à mon palais; Tu me réduis à la poussière de la mort.

16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

Car des chiens m’environnent, Une bande de scélérats rôdent autour de moi, Ils ont percé mes mains et mes pieds.

17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

Je pourrais compter tous mes os. Eux, ils observent, ils me regardent;

18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

Ils se partagent mes vêtements, Ils tirent au sort ma tunique.

19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

Et toi, Éternel, ne t’éloigne pas! Toi qui es ma force, viens en hâte à mon secours!

20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

Protège mon âme contre le glaive, Ma vie contre le pouvoir des chiens!

21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

Sauve-moi de la gueule du lion, Délivre-moi des cornes du buffle!

22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

Je publierai ton nom parmi mes frères, Je te célébrerai au milieu de l’assemblée.

23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

Vous qui craignez l’Éternel, louez-le! Vous tous, postérité de Jacob, glorifiez-le! Tremblez devant lui, vous tous, postérité d’Israël!

24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

Car il n’a ni mépris ni dédain pour les peines du misérable, Et il ne lui cache point sa face; Mais il l’écoute quand il crie à lui.

25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

Tu seras dans la grande assemblée l’objet de mes louanges; J’accomplirai mes vœux en présence de ceux qui te craignent.

26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

Les malheureux mangeront et se rassasieront, Ceux qui cherchent l’Éternel le célébreront. Que votre cœur vive à toujours!

27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Toutes les extrémités de la terre penseront à l’Éternel et se tourneront vers lui; Toutes les familles des nations se prosterneront devant ta face.

28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

Car à l’Éternel appartient le règne: Il domine sur les nations.

29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

Tous les puissants de la terre mangeront et se prosterneront aussi; Devant lui s’inclineront tous ceux qui descendent dans la poussière, Ceux qui ne peuvent conserver leur vie.

30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

La postérité le servira; On parlera du Seigneur à la génération future.

31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

Quand elle viendra, elle annoncera sa justice, Elle annoncera son œuvre au peuple nouveau-né.