Psaltaren 22

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

Au chef des chantres. D’Après l’Ayyélet Hachahar. Psaume de David. Mon Dieu, mon Dieu, pourquoi m’as-tu abandonné, loin de me porter secours, d’entendre mes paroles suppliantes?

2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

Mon Dieu, j’appelle de jour et tu ne réponds pas, de nuit, et il n’est pas de trêve pour moi.

3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

Tu es pourtant le Saint, trônant au milieu des louanges d’Israël.

4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

En toi nos pères ont eu confiance, ils ont eu confiance, et tu les as sauvés.

5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

Ils ont crié vers toi et ont été délivrés; ils ont espéré en toi et n’ont pas été déçus.

6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

Moi, je suis un vermisseau, et non un homme, l’opprobre des gens, objet de mépris pour le peuple.

7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

Tous ceux qui me voient se moquent de moi, grimacent des lèvres, hochent la tête.

8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

"Qu’il s’en remette à l’Eternel! Que celui-ci le sauve, qu’il l’arrache du danger, puisqu’il l’aime!"

9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

Oui, c’est toi qui m’as tiré des entrailles maternelles, qui m’as fait reposer en sûreté dans le giron de ma mère;

10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

entre tes bras j’ai été jeté dès ma naissance, dès le sein de ma mère, tu as été mon Dieu.

11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

Ne t’éloigne pas de moi car l’angoisse est proche, et nul n’est là pour m’aider.

12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

Des taureaux nombreux m’environnent, des bêtes puissantes de Basan m’assiègent.

13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

Ils ouvrent contre moi leur gueule, tel un lion qui déchire et qui rugit.

14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

Je suis comme l’eau qu’on répand, tous mes membres se disloquent; mon cœur est comme de la cire, qui fondrait au milieu de mes entrailles.

15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

Ma sève est desséchée comme un tesson, ma langue est collée à mon palais; tu m’étends dans la poussière de la mort.

16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

Car des chiens m’enveloppent, la bande des méchants fait cercle autour de moi; comme le lion ils meurtrissent mes mains et mes pieds.

17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

Je pourrais compter tous mes os; eux, ils me toisent et se repaissent de ma vue.

18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

Ils se partagent mes habits, ils tirent au sort mes vêtements.

19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

Mais toi, ô Seigneur, ne t’éloigne pas; toi, qui es ma force, viens vite à mon secours!

20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

Sauve mon âme du glaive, ma vie de la fureur des chiens;

21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

arrache-moi de la gueule du lion, protège-moi contre les cornes des buffles.

22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

Je proclamerai ton nom devant mes frères, au milieu de l’assemblée, je te louerai.

23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

"Adorateurs de l’Eternel, louez-le vous tous, descendants de Jacob, honorez-le; révérez-le, vous tous, postérité d’Israël!

24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

Car il n’a point dédaigné, il n’a point méprisé la misère du malheureux; il n’a pas caché de lui son visage, ni manqué de l’entendre quand il implorait!"

25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

C’Est toi dont je célébrerai les louanges dans la grande assemblée, j’accomplirai mes vœux devant ceux qui te craignent.

26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

Les humbles mangeront et seront rassasiés, les adorateurs de l’Eternel le loueront. Que votre cœur renaisse à la vie pour toujours!

27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Les confins de la terre se souviendront et reviendront au Seigneur, toutes les familles des peuples se prosterneront devant lui.

28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

Car à l’Eternel appartient la royauté, il domine sur toutes les nations.

29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

Ils mangeront et adoreront, tous les heureux de la terre; devant lui s’inclineront ceux qui descendent dans la poussière, incapables de sustenter leur vie.

30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

La postérité lui vouera un culte; on parlera du Seigneur aux âges à venir.

31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

IIs viendront et proclameront sa justice: ils diront au peuple à naître ce qu’il a fait.