Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
For the Chief Musician; set to “The Doe of the Morning.” A Psalm by David. My God, my God, why have you forsaken me? Why are you so far from helping me, and from the words of my groaning?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
My God, I cry in the daytime, but you don’t answer; in the night season, and am not silent.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
But you are holy, you who inhabit the praises of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our fathers trusted in you. They trusted, and you delivered them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried to you, and were delivered. They trusted in you, and were not disappointed.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, and no man; a reproach of men, and despised by the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All those who see me mock me. They insult me with their lips. They shake their heads, saying,
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
“He trusts in the LORD. Let him deliver him. Let him rescue him, since he delights in him.”
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
But you brought me out of the womb. You made me trust while at my mother’s breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
I was thrown on you from my mother’s womb. You are my God since my mother bore me.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Don’t be far from me, for trouble is near. For there is no one to help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls have surrounded me. Strong bulls of Bashan have encircled me.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They open their mouths wide against me, lions tearing prey and roaring.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water. All my bones are out of joint. My heart is like wax. It is melted within me.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up like a potsherd. My tongue sticks to the roof of my mouth. You have brought me into the dust of death.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For dogs have surrounded me. A company of evildoers have enclosed me. They have pierced my hands and feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I can count all of my bones. They look and stare at me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They divide my garments among them. They cast lots for my clothing.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But don’t be far off, LORD. You are my help. Hurry to help me!
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my soul from the sword, my precious life from the power of the dog.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the lion’s mouth! Yes, you have rescued me from the horns of the wild oxen.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will declare your name to my brothers. Among the assembly, I will praise you.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
You who fear the LORD, praise him! All you descendants of Jacob, glorify him! Stand in awe of him, all you descendants of Israel!
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he has not despised nor abhorred the affliction of the afflicted, neither has he hidden his face from him; but when he cried to him, he heard.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
My praise of you comes in the great assembly. I will pay my vows before those who fear him.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The humble shall eat and be satisfied. They shall praise the LORD who seek after him. Let your hearts live forever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All the ends of the earth shall remember and turn to the LORD. All the relatives of the nations shall worship before you.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom is the LORD’s. He is the ruler over the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All the rich ones of the earth shall eat and worship. All those who go down to the dust shall bow before him, even he who can’t keep his soul alive.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
Posterity shall serve him. Future generations shall be told about the Lord.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They shall come and shall declare his righteousness to a people that shall be born, for he has done it.
