Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
“For the leader of the music. To the tune of “The hind of the morning.” A psalm of David.” My God, my God! why hast thou forsaken me? Why so far from mine aid, and from the words of my cry?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
O my God! I cry during the day, but thou hearest not; In the night also, but I have no rest.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
And yet thou art holy, Dwelling amid the praises of Israel!
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our fathers trusted in thee; They trusted, and thou didst save them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They called upon thee, and were delivered; They trusted in thee, and were not put to shame.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, and not a man; The reproach of men, and the scorn of the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All who see me scoff at me; They open wide the lips; they shake the head.
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
“He trusted in the LORD, let him help him; Let him deliver him, since he delighted in him!”
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
Surely thou art he that didst bring me into the world; Thou didst make me lie secure upon my mother's breast!
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
Upon thee have I cast myself from my birth; Thou hast been my God from my earliest breath!
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Oh, be not far from me, for trouble is near; For there is none to help!
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls surround me; Strong bulls of Bashan close me in on every side.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They open their mouths wide against me, Like a ravening and roaring lion.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water, And all my bones are out of joint; My heart is become like wax; It melteth in my bosom.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up like an earthen vessel, And my tongue cleaveth to my jaws; Thou hast brought me to the dust of death!
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For dogs have surrounded me; Bands of evil-doers have encompassed me, —Like lions my hands and my feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I can count all my bones; They gaze, and feast their eyes upon me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They divide my garments among them, And for my vesture they cast lots.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But be not thou far from me, O LORD! O my strength! make haste to mine aid!
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my life from the sword; My blood from the power of the dog;
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the lion's mouth; Shield me from the horns of the buffaloes!
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will proclaim thy name to my brethren; In the midst of the congregation will I praise thee.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Praise him, ye worshippers of Jehovah! Extol him, all ye race of Jacob. And fear him, all ye race of Israel!
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he hath not despised nor abhorred the misery of the afflicted. Nor hath he hid his face from him; But when he cried unto him, he heard.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
My praise shall be of thee in the great congregation; I will pay my vows before them that fear him!
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The afflicted shall eat, and be satisfied; They that seek the LORD shall praise him; Your hearts shall be glad for ever and ever!
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All the ends of the earth shall remember, and turn to Jehovah; All the families of the nations shall worship before thee!
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom is Jehovah's; He is the governor of the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All the rich of the earth shall eat and worship; Before him shall they also bow, who are going down to the dust, Who cannot keep themselves alive.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
The future generation shall serve him; The race which is to come shall hear of Jehovah.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They shall come, and declare his righteousness; His mighty deeds to the people that shall be born.
