Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
[For the Chief Musician; set to "The Doe of the Morning." A Psalm by David.] My God, my God, why have you forsaken me? Why are you so far from helping me, and from the words of my groaning?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
My God, I cry in the daytime, but you do not answer; in the night season, and am not silent.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
But you are holy, you who inhabit the praises of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our fathers trusted in you. They trusted, and you delivered them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried to you, and escaped. They trusted in you, and were not put to shame.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, and no man; scorned by people and despised by the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All those who see me mock me. They insult me with their lips. They shake their heads, saying,
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
"He trusts in Jehovah; let him deliver him. Let him rescue him, since he delights in him."
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
But you brought me out of the womb. You made me trust at my mother's breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
I was thrown on you from my mother's womb. You are my God since my mother bore me.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Do not be far from me, for trouble is near. For there is none to help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls have surrounded me. Mighty ones of Bashan have encircled me.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They open their mouths wide against me, like a lion tearing prey and roaring.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water, and all my bones are out of joint. My heart is like wax; it is melted within me.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up like a potsherd, and my tongue sticks to the roof of my mouth; and you have brought me into the dust of death.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For many dogs have surrounded me. A company of evildoers have enclosed me. They have pierced my hands and my feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I can count all of my bones. They look and stare at me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They divide my clothes among themselves, and for my clothing they cast a lot.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But do not be far off, Jehovah. You are my help: hurry to help me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my soul from the sword, my precious life from the power of the dog.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the lion's mouth. Yes, from the horns of the wild oxen, you have answered me.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will declare your name to my brothers. In the midst of the assembly I will praise you.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
You who fear Jehovah, praise him. All you descendants of Jacob, glorify him. Revere him, all you descendants of Israel.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he has not despised or detested the affliction of the afflicted, nor has he hidden his face from him; but when he cried to him, he heard.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Of you comes my praise in the great assembly. I will pay my vows before those who fear him.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The humble shall eat and be satisfied. They shall praise Jehovah who seek after him. Let your hearts live forever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Every part of the earth shall remember and turn to Jehovah, and all the families of the nations shall worship before you.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom is Jehovah's, and he is the ruler over the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All the prosperous of the earth shall eat and worship. All those who go down to the dust shall bow before him; and my soul shall live for him.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
Posterity shall serve him. Future generations shall be told about Jehovah.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They shall come and shall declare his righteousness to a people that shall be born, for he has done it.
