< Psaltaren 22 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
TO THE OVERSEER. [SET] ON “DOE OF THE MORNING.” A PSALM OF DAVID. My God, My God, why have You forsaken Me? Far from My salvation, The words of My roaring?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
My God, I call by day, and You do not answer, And by night, and am not silent.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
And You [are] holy, Sitting—the Praise of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
In You our fathers trusted; They trusted, and You deliver them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
To You they cried, and were delivered, In You they trusted, and were not disappointed.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
And I [am] a worm, and no man, A reproach of man, and despised of the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All beholding Me mock at Me, They make free with the lip—shake the head,
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
“Roll to YHWH, He delivers Him, He delivers Him, for He delighted in Him.”
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
For You [are] He bringing Me forth from the womb, Causing Me to trust, On the breasts of My mother.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
On You I have been cast from the womb, From the belly of My mother You [are] My God.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Do not be far from Me, For adversity is near, for there is no helper.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls have surrounded Me, Mighty ones of Bashan have surrounded Me,
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They have opened their mouth against Me, A lion tearing and roaring.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I have been poured out as waters, And all my bones have separated themselves, My heart has been like wax, It is melted in the midst of My bowels.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My power is dried up as an earthen vessel, And My tongue is cleaving to My jaws.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
And You appoint Me to the dust of death, For dogs have surrounded Me, A company of evildoers has surrounded Me, Piercing My hands and My feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I count all My bones—they look expectingly, They look on Me,
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They apportion My garments to themselves, And they cause a lot to fall for My clothing.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
And You, O YHWH, do not be far off, O My strength, hurry to help Me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver My soul from the sword, My only one from the paw of a dog.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save Me from the mouth of a lion And You have answered Me from the horns of the high places!
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I declare Your Name to My brothers, In the midst of the assembly I praise You.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
You who fear YHWH, praise Him, All the seed of Jacob, honor Him, And be afraid of Him, all you seed of Israel.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For He has not despised, nor detested, The affliction of the afflicted, Nor has He hidden His face from Him, And in His crying to Him He hears.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Of You My praise [is] in the great assembly. I complete My vows before His fearers.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The humble eat and are satisfied, Those seeking Him praise YHWH, Your heart lives forever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Remember and return to YHWH, Do all the ends of the earth, And bow themselves before You, Do all families of the nations,
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For to YHWH [is] the kingdom, And He is ruling among nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
And the fat ones of earth have eaten, And they bow themselves, All going down to dust bow before Him, And he [who] has not revived his soul.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
A seed serves Him, It is declared of the Lord to the generation.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They come and declare His righteousness, To a people that is born, that He has made!

< Psaltaren 22 >