Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
For the end, concerning the morning aid, a Psalm of David. O God, my God, attend to me: why have you forsaken me? the account of my transgressions is far from my salvation.
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
O my God, I will cry to you by day, but you will not hear: and by night, and [it shall] not [be accounted] for folly to me.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
But you, the praise of Israel, dwell in a sanctuary.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our fathers hoped in you; they hoped, and you did deliver them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried to you, and were saved: they hoped in you, and were not ashamed.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, and not a man; a reproach of men, and scorn of the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All that saw me mocked me: they spoke with [their] lips, they shook the head, [saying],
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
He hoped in the Lord: let him deliver him, let him save him, because he takes pleasure in him.
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
For you are he that drew me out of the womb; my hope from my mother's breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
I was cast on you from the womb: you are my God from my mother's belly.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Stand not aloof from me; for affliction is near; for there is no helper.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bullocks have compassed me: fat bulls have beset me round.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They have opened their mouth against me, as a ravening and roaring lion.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water, and all my bones are loosened: my heart in the midst of my belly is become like melting wax.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up, like a potsherd; and my tongue is glued to my throat; and you have brought me down to the dust of death.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For many dogs have compassed me: the assembly of the wicked doers has beset me round: they pierced my hands and my feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
They counted all my bones; and they observed and looked upon me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They parted my garments [among] themselves, and cast lots upon my raiment.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But you, O Lord, remove not my help afar off: be ready for mine aid.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my soul from the sword; my only-begotten one from the power of the dog.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the lion's mouth; and [regard] my lowliness from the horns of the unicorns.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will declare your name to my brethren: in the midst of the church will I sing praise to you.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
You that fear the Lord, praise him; all you seed of Jacob, glorify him: let all the seed of Israel fear him.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he has not despised nor been angry at the supplication of the poor; nor turned away his face from me; but when I cried to him, he heard me.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
My praise is of you in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The poor shall eat and be satisfied; and they shall praise the Lord that seek him: their heart shall live for ever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All the ends of the earth shall remember and turn to the Lord: and all the kindred of the nations shall worship before him.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom is the Lord's; and he is the governor of the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All the fat ones of the earth have eaten and worshipped: all that go down to the earth shall fall down before him: my soul also lives to him.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
And my seed shall serve him: the generation that is coming shall be reported to the Lord.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
And they shall report his righteousness to the people that shall be born, whom the Lord has made.
