Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
My God, my God, why have you forsaken me? why are you so far from helping me, and from the words of my roaring?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
O my God, I cry in the day time, but you hear not; and in the night season, and am not silent.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
But you are holy, O you that inhabit the praises of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our fathers trusted in you: they trusted, and you did deliver them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried unto you, and were delivered: they trusted in you, and were not confounded.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, and no man; a reproach of men, and despised of the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All they that see me laugh me to scorn: they shoot out the lip, they shake the head, saying,
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
He trusted on the LORD that he would deliver him: let him deliver him, seeing he delighted in him.
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
But you are he that took me out of the womb: you did make me hope when I was upon my mother's breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
I was cast upon you from the womb: you are my God from my mother's belly.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Be not far from me; for trouble is near; for there is none to help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls have compassed me: strong bulls of Bashan have beset me round.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They gaped upon me with their mouths, as a ravening and a roaring lion.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is like wax; it is melted in the midst of my bowels.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up like a potsherd; and my tongue cleaves to my jaws; and you have brought me into the dust of death.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For dogs have compassed me: the assembly of the wicked have enclosed me: they pierced my hands and my feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I may tell all my bones: they look and stare upon me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But be not you far from me, O LORD: O my strength, haste you to help me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my soul from the sword; my darling from the power of the dog.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the lion's mouth: for you have heard me from the horns of the unicorns.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will declare your name unto my brethren: in the midst of the congregation will I praise you.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
All of you that fear the LORD, praise him; all you the seed of Jacob, glorify him; and fear him, all you the seed of Israel.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he has not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither has he hid his face from him; but when he cried unto him, he heard.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
My praise shall be of you in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The meek shall eat and be satisfied: they shall praise the LORD that seek him: your heart shall live for ever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All the ends of the world shall remember and turn unto the LORD: and all the families of the nations shall worship before you.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom is the LORD's: and he is the governor among the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All they that be fat upon earth shall eat and worship: all they that go down to the dust shall bow before him: and none can keep alive his own soul.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
A seed shall serve him; it shall be accounted to the Lord for a generation.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They shall come, and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he has done this.
