Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
For the music director. To the tune “Doe of the Dawn.” A psalm of David. My God, my God, why have you abandoned me? Why are you so far away when I groan, asking for help?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
My God, every day I cry out to you, but you don't answer; at night too, but I get no rest.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
Yet you are holy, and the praises of Israel are your throne.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our forefathers trusted in you; they trusted and you rescued them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried out to you for help, and they were saved. They trusted in you and were not defeated.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I'm a worm, not a man, scorned and despised by everyone.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
People who see me mock me. They laugh at me and shake their heads, saying,
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
“He trusts in the Lord—well then, let the Lord save him! If the Lord is such a friend, then let the Lord rescue him!”
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
However, you brought me safely through birth, and led me to trust in you at my mother's breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
I was entrusted to you from birth; from the time I was born you have been my God.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Do not be distant from me, because trouble is close by and no one else can help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Enemies surround me like a herd of bulls; strong bulls from Bashan have encircled me.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
Like roaring lions tearing at their prey they open their mouths wide against me.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I feel like I'm being poured out like water. I'm falling apart as if all my bones have become loose. My mind feels like it's wax melting inside me.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength has dried up like a piece of broken pottery. My tongue is stuck to the roof of my mouth. You're burying me as if I'm already dead.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
Evil men surround me like a pack of dogs. They have pierced my hands and feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I'm so thin I can count all my bones. People stare at me and gloat.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They divide my clothing among them; they roll dice for my clothes.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But you, Lord, don't be far away from me! You are my strength—hurry, come and help me!
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Save me from death by the sword! Save my life—the only one I have—from the dogs!
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Rescue me from the mouth of the lion and from the wild bulls!
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will tell my people all the wonderful things you have done; I will praise you in the congregation.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Praise the Lord, all who worship him! Honor him, every descendant of Jacob! Be in awe of him, every descendant of Israel!
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he has not ridiculed or scorned the suffering of the poor; he has not turned away from them, he has listened to their cries for help.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
You are the subject of my praise in the great assembly. I will fulfill my promises before those who worship you.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The poor shall eat, and they shall be satisfied. All who come to the Lord will praise him—may you all live forever!
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Everyone in the whole world will repent and return to the Lord; all the nations will worship before you.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For kingly power belongs to the Lord; he is the one who rules over the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All who prosper come to feast and worship. Bow down before him, all those destined for the grave—for none can keep themselves alive.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
Our descendants will serve him; they will tell the next generation about the Lord.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They will come and tell those yet to be born how good the Lord is, and all that he has done!
