Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
For the choirmaster. To the tune of “The Doe of the Dawn.” A Psalm of David. My God, my God, why have You forsaken me? Why are You so far from saving me, so far from my words of groaning?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
I cry out by day, O my God, but You do not answer, and by night, but I have no rest.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
Yet You are holy, enthroned on the praises of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
In You our fathers trusted; they trusted and You delivered them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried out to You and were set free; they trusted in You and were not disappointed.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm and not a man, scorned by men and despised by the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All who see me mock me; they sneer and shake their heads:
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
“He trusts in the LORD, let the LORD deliver him; let the LORD rescue him, since He delights in him.”
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
Yet You brought me forth from the womb; You made me secure at my mother’s breast.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
From birth I was cast upon You; from my mother’s womb You have been my God.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Be not far from me, for trouble is near and there is no one to help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls surround me; strong bulls of Bashan encircle me.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They open their jaws against me like lions that roar and maul.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water, and all my bones are disjointed. My heart is like wax; it melts away within me.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up like a potsherd, and my tongue sticks to the roof of my mouth. You lay me in the dust of death.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For dogs surround me; a band of evil men encircles me; they have pierced my hands and feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I can count all my bones; they stare and gloat over me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They divide my garments among them and cast lots for my clothing.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But You, O LORD, be not far off; O my Strength, come quickly to help me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my soul from the sword, my precious life from the power of wild dogs.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the mouth of the lion; at the horns of the wild oxen You have answered me!
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will proclaim Your name to my brothers; I will praise You in the assembly.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
You who fear the LORD, praise Him! All descendants of Jacob, honor Him! All offspring of Israel, revere Him!
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For He has not despised or detested the torment of the afflicted. He has not hidden His face from him, but has attended to his cry for help.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
My praise for You resounds in the great assembly; I will fulfill my vows before those who fear You.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The poor will eat and be satisfied; those who seek the LORD will praise Him. May your hearts live forever!
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All the ends of the earth will remember and turn to the LORD. All the families of the nations will bow down before Him.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For dominion belongs to the LORD and He rules over the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All the rich of the earth will feast and worship; all who go down to the dust will kneel before Him— even those unable to preserve their lives.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
Posterity will serve Him; they will declare the Lord to a new generation.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They will come and proclaim His righteousness to a people yet unborn— all that He has done.
