Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
For the Chief Musician; set to Aijeleth hash-Shahar. A Psalm of David. My God, my God, why hast thou forsaken me? [Why art thou so] far from helping me, [and from] the words of my groaning?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
O my God, I cry in the daytime, but thou answerest not; And in the night season, and am not silent.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
But thou art holy, O thou that inhabitest the praises of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Our fathers trusted in thee: They trusted, and thou didst deliver them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried unto thee, and were delivered: They trusted in thee, and were not put to shame.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, and no man; A reproach of men, and despised of the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All they that see me laugh me to scorn: They shoot out the lip, they shake the head, [saying],
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
Commit [thyself] unto Jehovah; let him deliver him: Let him rescue him, seeing he delighteth in him.
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
But thou art he that took me out of the womb; Thou didst make me trust [when I was] upon my mother’s breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
I was cast upon thee from the womb; Thou art my God since my mother bare me.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Be not far from me; for trouble is near; For there is none to help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Many bulls have compassed me; Strong bulls of Bashan have beset me round.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
They gape upon me with their mouth, [As] a ravening and a roaring lion.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
I am poured out like water, And all my bones are out of joint: My heart is like wax; It is melted within me.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My strength is dried up like a potsherd; And my tongue cleaveth to my jaws; And thou hast brought me into the dust of death.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For dogs have compassed me: A company of evil-doers have inclosed me; They pierced my hands and my feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I may count all my bones. They look and stare upon me;
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They part my garments among them, And upon my vesture do they cast lots.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But be not thou far off, O Jehovah: O thou my succor, haste thee to help me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my soul from the sword, My darling from the power of the dog.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the lion’s mouth; Yea, from the horns of the wild-oxen thou hast answered me.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will declare thy name unto my brethren: In the midst of the assembly will I praise thee.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Ye that fear Jehovah, praise him; All ye the seed of Jacob, glorify him; And stand in awe of him, all ye the seed of Israel.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; Neither hath he hid his face from him; But when he cried unto him, he heard.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Of thee cometh my praise in the great assembly: I will pay my vows before them that fear him.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The meek shall eat and be satisfied; They shall praise Jehovah that seek after him: Let your heart live for ever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All the ends of the earth shall remember and turn unto Jehovah; And all the kindreds of the nations shall worship before thee.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom is Jehovah’s; And he is the ruler over the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
All the fat ones of the earth shall eat and worship: All they that go down to the dust shall bow before him, Even he that cannot keep his soul alive.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
A seed shall serve him; It shall be told of the Lord unto the [next] generation.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
They shall come and shall declare his righteousness Unto a people that shall be born, that he hath done it.
