Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
Katoeng kruek zaehoikung han oihaih loe, akhawnbang ih tasuk tala. David ih Saam laa. Ka Sithaw, ka Sithaw, tipongah nang caeh taak ving loe? Kai nang bomh ai, tikhoe ka hanghaih lok pathim ai ah kangthla ah na oh ving loe?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
Aw ka Angraeng, khodai ah ka hangh, toe nang pathim ai; khoving ah doeh kang hngai duem thai ai.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
Toe aw nang loe na ciim, nang loe Israel kaminawk saphawhaih ah na oh.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
Kam panawk mah nang ni oep o: nang ang oep o pongah, nihcae to na pahlong.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
Nang khaeah a hang o naah, nihcae to na pahlong; nang ang oep o pongah, azathaih tongh o ai.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
Kai loe kami na ai, sadong ah ni ka oh; minawk mah kasaethuih moe, hnaphnae han koi ah ni ka oh.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
Kai hnu kaminawk boih mah ang patoek o moe, ang pahnuih o thuih: pahni ang baek o thuih moe, lu ang haek o thuih,
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
anih loe Angraeng oephaih tawnh na ai maw, Angraeng mah pahlong nasoe khae: anih ih mikcuk naakrak ah om nahaeloe, anih mah pahlong nasoe khae, tiah a thuih o.
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
Toe kam no zok thung hoiah nang taprok moe, tahnu ka naek naah kamongah nang ohsak.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
Zok thung hoiah boeh ni nang khaeah kang tathlang boeh, nang loe kam no zok thung hoiah ka Sithaw ah na oh boeh.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Kangthla ah na om taak hmah; raihaih mah ang phak thuih tom boeh; bomkung mi doeh om ai.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
Maitaw taenawk mah ang takui o khoep; thacak Bashan ih maitaw taenawk mah ang ven o khoep boeh.
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
Hanghaih hoi moi kaek kaipui baktiah, nihcae mah pakha ang angh o thuih.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
Tui baktiah ang kraih o moe, ka huhnawk doeh angkhring boih boeh: ka palungthin loe samdai baktiah oh moe, ka palung thungah amnaeng boih boeh.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
Ka thacakhaih loe laom koi baktiah oh, ka palai doeh akam huh hoiah angbet caeng boeh; kai hae duekhaih maiphu thungah nang zaeh tathuk boeh.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
Kai loe uinawk mah ang takui o khoep: nawnto amkhueng kasae kaminawk mah ang ven o khoep boeh: ka ban hoi ka khoknawk to ang takhing o.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
Kai ih ahuhnawk loe kroek thai boih han koiah ni oh boeh: nihcae mah padaenghaih hoiah ang khet o.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
Nihcae mah ka khukbuennawk to amzet o moe, kai ih laihaw lak hanah taham khethaih phoisa to a vah o.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
Toe, Aw Angraeng, kangthla ah na om taak hmah: Aw ka thacakhaih, kai abomh han karangah angzo ah.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Sumsen thung hoiah ka hinghaih pakhra hae pahlongh loe, ka palung koek ih pakhra hae ui thacakhaih thung hoiah pahlong ah.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Kaipui pakha thung hoiah na pahlongh loe, hmawsaeng kokno ih taki thung hoi nang pahlong hanah ka lok hae nang thaih pae boeh.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
Kam nawkamyanawk khaeah na hmin to ka thuih moe, kaminawk salakah nang kang pakoeh han.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Angraeng zii kaminawk, anih to pakoeh oh; nangcae Jakob ih caanawk boih, anih to pakoeh oh; nangcae Israel caanawk boih, anih to zii oh!
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
Anih loe patangkhang kami hoi raihaih tong kami to khet patoek ai, panuethaih doeh tawn ai; a mikhmai doeh hawk ving ai, Angmah khaeah hang naah, Anih mah pathim pae.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Kami rangpui salakah nang to kang pakoeh moe, Anih zii kaminawk hmaa ah lokkamhaih to ka sak han.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
Mi tlim ah khosah kaminawk loe caa o ueloe, zok amhah o tih: Angraeng pakrong kaminawk loe, Anih to saphaw o tih: to tiah nahaeloe nangcae ih palungthin dungzan khoek to hing tih.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
Long boenghaih ah kaom kaminawk boih mah panoek o ueloe, Angraeng khaeah amlaem o tih: prae kaminawk boih mah na hmaa ah bok o tih.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
Ukhaih prae loe Angraeng ih ni: anih loe prae kaminawk boih ukkung ah oh.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
Long ah kaom angraengnawk boih hoi caaknaek kamtlai ah tawn kaminawk mah nang to bok o tih: a hinghaih pakaa thai ai kaminawk, maiphu thungah caeh kaminawk boih na hmaa ah akuep o tih:
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
nihcae acaengnawk mah anih ih tok to sah pae o ueloe, angzo han koi a caanawk khaeah Angraeng kawng to thui pae o tih.
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
Nihcae angzo o ueloe, Anih mah hae hmuen hae sak boeh, tiah Anih toenghaih to tapen han koi kaminawk khaeah taphong o tih.
