Psaltaren 21

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, Konungen fröjdar sig i dine kraft; och huru ganska glad är han af dine hjelp!

Drottinn! Yfir valdi þínu og mætti fagnar konungurinn. Hann gleðst stórlega yfir hjálp þinni!

2 Du gifver honom hans hjertas önskan, och förvägrar intet hvad hans mun beder. (Sela)

Því að þú hefur veitt honum það sem hjarta hans þráir, allt sem hann bað þig um!

3 Ty du öfverskuddar honom med god välsignelse; du sätter ena gyldene krono uppå hans hufvud.

Þú leiddir hann til valda og veittir honum velgengni og blessun. Þú krýndir hann kórónu úr gulli.

4 Han beder dig om lif; så gifver du honom ett långt lif, alltid och evinnerliga.

Hann bað um langa ævi og góða daga og þú heyrðir bænir hans. Ævidagar hans munu aldrei taka enda!

5 Han hafver stora äro af dine hjelp; du lägger lof och prydelse uppå honom.

Frægð og frama gafst þú honum, íklæddir hann vegsemd og dýrð.

6 Ty du sätter honom till en välsignelse evinnerliga; du fröjdar honom med dins anletes fröjd.

Þú veitir honum eilífa blessun og gleður hann með nærveru þinni meira en orð fá lýst.

7 Ty Konungen hoppas uppå Herran, och skall igenom dens Högstas godhet fast blifva.

Konungurinn treystir Drottni og því mun hann aldrei hrasa né falla. Hann reiðir sig á elsku og trúfesti þess Guðs sem er æðri öllum guðum.

8 Din hand skall finna alla dina fiendar; din högra hand skall finna dem som dig hata.

Drottinn, hönd þín mun ná öllum óvinum þínum og hatursmönnum.

9 Du skall göra dem såsom en glödande ugn, när du dertill ser; Herren skall uppsluka dem i sine vrede; elden skall uppfräta dem.

Þegar þú stígur fram eyðast þeir í eldinum sem út frá þér gengur.

10 Deras frukt skall du förgöra utaf jordene, och deras säd ifrå menniskors barn.

Drottinn mun afmá þá og afkomendur þeirra.

11 Ty de tänkte att göra dig ondt, och togo de råd före, som de icke fullborda kunde.

Samsæri hafa þeir gert gegn þér Drottinn, en það mun ekki takast.

12 Ty du skall göra dem till skuldror; med dina strängar skall du emot deras anlete skjuta.

Þegar þeir sjá boga þinn spenntan, flýja þeir sem fætur toga.

13 Herre, upphöj dig i dine kraft; så vilje vi sjunga och lofva dina magt.

Drottinn, þinn er mátturinn og dýrðin! Heyr þú lofgjörð okkar! Um máttarverk þín syngjum við og kveðum!