Psaltaren 2

1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.