< Psaltaren 2 >

1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
Zakaj besnijo pogani in ljudstvo domišlja prazno stvar?
2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
Kralji zemlje so se usmerili in vladarji se skupaj posvetujejo zoper Gospoda in zoper njegovega maziljenca, rekoč:
3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
»Pretrgajmo njihove vezi in odvrzimo njihove vrvi od sebe.«
4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
Tisti, ki sedi v nebesih, se bo smejal. Gospod jih bo imel v posmeh.
5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
Potem jim bo govoril v svojem besu in jih nadlegoval v svojem bridkem nezadovoljstvu.
6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
»Vendarle sem jaz postavil svojega kralja na svoji sveti gori Sion.«
7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
Oznanil bom odlok. Gospod mi je rekel: »Ti si moj Sin. Ta dan sem te rodil.
8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
Zahtevaj od mene in dal ti bom pogane za tvojo dediščino in najbolj oddaljene kraje zemlje za tvojo posest.
9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
Zdrobil jih boš z železno palico, raztreščil jih boš na koščke kakor lončarjevo posodo.«
10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
Zatorej bodite sedaj modri, oh vi kralji. Dajte se poučiti, vi sodniki zemlje.
11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
Gospodu služite s strahom in veselite se s trepetanjem.
12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
Poljubite Sina, da ne bi bil jezen in ne izginete iz poti, ko je njegov bes le malo razvnet. Blagoslovljeni so vsi, ki svoje upanje položijo vanj.

< Psaltaren 2 >