< Psaltaren 2 >

1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
DA me men liki kan linarinarki, o da me wei kan lamelam eki me mal akan?
2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
Nanmarki en jappa kan kin kanudi o jaupeidi kan kapukapun pena, en kaokaoe dodok en leowa o Japwilim a me keidier.
3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
Kitail en kawela ara men jaliedi o kaje jan kitail ara jal akan!
4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
A me kotikot nanlan, kotin kiparamateki, o Kaun o kotin mamale kin irail.
5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
Eu ran a pan kotin kapun on ir ni a onion; o ni a onion lapalap a pan kotin kamajak irail.
6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
A nai kajapwilada ai Nanmarki pon dol en Jion jaraui.
7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
A nai pan padaki wei duen aude pan kapun en leowa! A kotin majani on ia er: Koe nai Ol, ran wet I kaipwi uk adar!
8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
Poeki re i, I ap pan ki on uk, en jojoki men liki kan, o en aneki imwin jappa kan.
9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
Koe pan kawe irail ekidi jokon mata, o kamor irail pajan raj on dal akan.
10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
Ari, komail nanmarki kan en dukidi, o komail jaunkapun en jappa kan en lolekonala!
11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
Papan leowa ni lan o pereperen ni majak!
12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
Metik japwilim a Ol, pwe a der onion, o komail ap lokidokila pon al o, pwe a onion kak madan tapida. A meid pai ir karoj, me liki i.

< Psaltaren 2 >