Psaltaren 2
1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
Why do the heathen rage, and the people imagine a vain thing?
2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
The kings of the earth set themselves, and the rulers take counsel together, against the LORD, and against his anointed, [saying],
3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
Let us break their bands asunder, and cast away their cords from us.
4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
He that sitteth in the heavens shall laugh: the LORD shall have them in derision.
5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
Then shall he speak to them in his wrath, and trouble them in his sore displeasure.
6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
Yet have I set my king upon my holy hill of Zion.
7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
I will declare the decree: the LORD hath said to me, Thou [art] my Son; this day have I begotten thee.
8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
Ask of me, and I will give [thee] the heathen [for] thy inheritance, and the uttermost parts of the earth [for] thy possession.
9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
Thou shalt break them with a rod of iron; thou shalt dash them in pieces like a potter's vessel.
10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
Be wise now therefore, O ye kings: be instructed, ye judges of the earth.
11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
Serve the LORD with fear, and rejoice with trembling.
12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
Kiss the Son, lest he be angry, and ye perish [from] the way, when his wrath is kindled but a little. Blessed [are] all they that put their trust in him.
