Psaltaren 2

1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

Hvorfor fnyser Hedninger, hvi pønser Folkefærd på hvad fåfængt er?

2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

Jordens Konger rejser sig, Fyrster samles til Råd mod HERREN og mod hans Salvede:

3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

"Lad os sprænge deres Bånd og kaste Rebene af os!"

4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

Han, som troner i Himlen, ler, Herren, han spotter dem.

5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

Så taler han til dem i Vrede, forfærder dem i sin Harme:

6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

"Jeg har dog indsat min Konge på Zion, mit hellige Bjerg!"

7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

Jeg kundgør HERRENs Tilsagn. Han sagde til mig: "Du er min Søn, jeg har født dig i Dag!

8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

Bed mig, og jeg giver dig Hedningefolk til Arv og den vide Jord i Eje;

9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

med Jernspir skal du knuse dem og sønderslå dem som en Pottemagers Kar!"

10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

Og nu, I Konger, vær kloge, lad eder råde, I Jordens Dommere,

11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

tjener HERREN i Frygt, fryd jer med Bæven!

12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.

Kysser Sønnen, at ikke han vredes og I forgår! Snart blusset hans Vrede op. Salig hver den, der lider på ham!